Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»MORGONVÄKTER.? 415
Mycket ödmjukare i bedömandet af sitt eget arbete
har Fredrika Bremer blifvit sedan hösten. Hon har mer
och mer kommit till insikt om att det ej motsvarar hen-
nes under så många år närda drömmar — drömmar, som
hon under höstdagarnas exaltation tyckte sig hafva förverk-
ligat; att hon ännu blott »söker och famlar vid de heliga
djupens bräddar».
»Inga loford öfver min skrift, fortsätter hon i mid-
sommarbrefvet, »intet kärleksfullt öfverskylande af dess
brister skall hindra mig att allt klarare inse och erkänna
dessa. Jag gör det med en smärta, som jag dock ej ville
vara förutan. Begynnelsen af min skrift hade bort vara
i ett lugnare, ödmjukare sinne, och slutet — hvarför blef
det icke bättre, fullare? Hvarför sammanfattade jag ej där,
såsom jag gjort det sedan, begreppet om den personlige
Gudens uppenbarelse i dess hela vikt och kraft för jorde-
lifvet — skriftens grundtanke, och som vid skriftens slut
hade bort stå fram klar och stark som solen — ja, hvarför?
Svaret ligger i mitt eget bröst. Jag var det icke värdig.
Jag var icke ren nog att rent och fullt vittna om —
Honom.»
Man läser mellan raderna en resignerad misströstan
om att någonsin nå detta mål. Det vissa är, att »Bertas
bekännelser» aldrig blefvo utgifna. Fredrika Bremer fann
andra sätt att vittna om sin tro.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
