Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(0081540
Lifligare umgänge. >Dagboken.
1842—43.
Samma höst. då Fredrika Bremer skref sina Morgon-
väkter, kom hon att i tysthet aflägga ett annat vittnes-
börd om sin lefvande tro. Det framkallades af hennes
begär att trösta en af djup sorg nedböjd väninna — fru
Frances v. Koch, som förlorat en af sina små söner.
Den sympati, som från början dragit Fredrika Bremer
till den unga engelskan, hade med åren alltmera stärkts
och underhållits genom brefväxling, då de voro skilda åt.
»Du tycker om hennes vackerhets, skrifver Fredrika Bremer
i januari 1842 till öfverstinnan Silfverstolpe. >»Men du
skulle ha sett henne i de första tiderna af hennes gifter-
mål, då hon var ung ännu och kär och tillbedd och lyck-
lig — man kunde ej se något mer förtjusande. . . . Det var
gasellens naturglada nästan skygga behag, dess klara öga;
det var också den förklarade människoanden, som genom-
strälas af himmelns fullhet. Det var ett särdeles och in-
tagande väsen, kristallklart och fantastiskt. Men så mycket
behag och så mycken glans uppenbarar sig blott i korta
sommarstunder på jorden. Dess atmosfär är för tjock och
tung. Den har varit så för henne. Passionsblommorna
stråla skönt men vara kort. Dock är Frances hjärta af
dem, som blomma åter och åter upp. Jag har sällan sett
henne älskvärdare än nu, sedan sista barnets död. Sorgen
har gjort henne vingar ...>
S. Adlersparre, Fredrika Bremer. II I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
