Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOMMARFÄRDER. »I DALARNE.? »MIDSOMMARRESAN.» 39
resa, hälsade hon på hos sina släktingar i Bleking; hennes
plan var då att taga hemvägen öfver Gotland. Men ett bref
från fru Stina, som insjuknat på Tomb och kallade henne
till sig »med dessa ord, som ge hjärtat vingar och kroppen
med», afbröt plötsligt de sorglösa ströftågen.
Vänskapen mellan Fredrika Bremer och fru Stina hade
bibehållit sig lika varm, äfven sedan den förra lämnat Norge.
Blott nägra månader innan hon nu åter begaf sig dit, hade
de också träffats, i det hennes väninna bösten 1844 tillbragt
en tid på Årsta. »Hon var alltid den goda och kloka, men
den glada var af långvarig sjuklighet mycket nedstämd;>,
skrifver Fredrika då till Böklin.”
I sitt nyss anförda bref till öfverstinnan Silfverstolpe
skildrar Fredrika sin färd till Tomb sommaren 1845 så,
att man tydligt ser, hur starkt hon drogs till sin väninnas
sjukbädd. »Jag skyndade tillbaka till Stockholm», skrifver
hon, stog en styrmanshytt på första kanalfärtyg och var
snart på vägen till Norge. En underlig färd, med nätter
passande för helvetet (för det oväsen och den sömnlöshet
jag i den hytten måste utstå) och dagar med himmelska
stunder, skänkta af naturens härlighet och sammanträffandet
med älskvärda människor . .. Bekantskapen med Anjou är
af dem, som ha ett evighetsfrö uti sig.»
Fru Stina var vid Fredrikas ankomst något bättre.
;En månad af glädje och frid hade jag här, fortsätter hon.
»Min vän blef för hvar dag friskare, gladare. Ren trodde
vi på ett fullkomligt tillfrisknande. Då med ett slog det
om, och nu — nu kunna vi blott hoppas på en snar och
plågfri död.>
Fredrika Bremers bref från denna tid bära en omisskänne-
lig prägel af de sönderslitande känslor, med hvilka hon be-
vittnat och sökt lindra kampen mellan lif och död hos en
så lifskraftig natur som fru Stinas. Hon hälsar dödens
annalkande som en befrielse. »Gud ske lof för många här-
liga stunder ännu på gränsen af detta lif», utbrister hon,
> Stockholm 18 sept. 1844.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
