Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SOMMARFÄRDER. >» DALARNE.> »MIDSOMMARRESAN.» 41
pärlor — det är ett minne, som aldrig dör, det är ett med-
vetande om lifvet, som är en skatt för hjärtat...»
Hemvägen tog Fredrika Bremer denna gång, fortfarande
ledd af hågen att studera svensk natur, norr om Vänern:
»Jag reste», skrifver hon till Geijer, »i slutet af september
ifrån Norge öfver Vermland med afsikt att få kasta en
blick i din födelsebygd. Djup blef den icke, men de sköna
vattendragen gladde mig och öfver hufvud landets oodlade,
vilda lynne. Detta är mig kärare än den skönaste parknatur.>
I oktober kom Fredrika åter till Årsta, där familjen
beslöt att kvarstanna öfver vintern, mycket för att under
detta nödår bättre kunna bispringa sina underhafvande.
»Äfven här äro vi icke utan känning af nöden, skrifver hon
i nyss anförda bref till fru Malla. »Bönderna ha detta år
icke råd att leja ut arbete, hvarför en mängd folk bli utan
arbetsförtjänst och bröd under vintern. För att afhjälpa
detta söka vi skapa arbetsförtjänst, köpa upp lin och lämna
ut spånad åt alla, som vilja hafva det, ämna sedan låta
väfva 0. s. v. Detta sätt att hjälpa är det enda goda...
ty det ger det materiella brödet utan att fråntaga det and-
liga, som är: den re kraften och viljan hos folket att
hjälpa sig själfva . e
Lifvet flyter mycket sakta fram på Årsta. Där råder
sen tystnad utomhus, en stillhet inomhus, som jag tror
knappast finnes större någonstädes på jorden», skrifver
Fredrika till Fahlerantz i januari 1846. »Under de långa
aftnarna, då jag sitter ensam i mitt skrifrum, märker jag blott
på stjärnornas sakta skridande, att världen rör sig.» De
tre årstaborna tillbringa dagen mest hvar för sig. Men lik-
som Fredrika och hennes syster om somrarna hade ett
stort nöje af att ströfva omkring på hafsstranden eller i
skogen och samla växter, så företaga de äfven nu allt
emellanåt »längre tåg» tillsamman. »Naturen har sin egen art
skönhet denna tid, de hvita snöfälten, de mörka barr-
skogarna, något melankoliskt men högsinnadt; där emellan
så täcka infall i dagrar och skuggor, i skyar, i ljud och
färger, och på hvad den har taga vi fasta...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
