Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
00881940
FILANTROPISKA OCH SOCIALA INTRESSEN. 57
»Gode Fahlerantz’> slutar hon. »Förlåt mig detta slags
trosbekännelse, om du tycker den opåkallad, och som
måste, så i korthet sammanfattad, synas bra ofullkomlig.
Men jag har ofta känt ett behof och liksom en skyldighet
att redogöra inför dig för mitt sätt att känna och se i
dessa dagens frågor . .. Och nu: ”Dixi et salvavi” etc.»
Fredrika Bremer kunde dock ej — det medgifvandet
gjorde hon Fahlerantz — undgå att se missriktningar i
tidens frihetssträfvanden. I en tysk ateist, författaren T.
Migge, till hvars bekantskap med Fredrika Bremer vi
längre fram återkomma, såg hon en sådan personifierad;
och vid läsningen af ett bref från honom om de poli-
tiska rörelserna i Tyskland kom det öfver henne »en glädje
öfver dem, som i Sverige fört den nya tidens talan
och i religionens, i Kristi namn rest befrielsens, framåt-
gåendets fana.» »De ha frälsat Sverige från ytlighet och fri-
tänkeri och dess frihet från förfall», säger hon, »de ha ympat
frihetens friska skott i det eviga vinträdet och vigt på nytt
jorden vid himmeln. Det är en invigning, som vid hvart
tidskifte behöfver förnyas, en helig döpelse af det nya
lifvet. På Richert och i synnerhet på Geijer, på hans
litteraturblad måste jag åter tänka med glädjetårar . . . När
Geijers litteraturblad kom ut, hälsade jag det med så stor
glädje, emedan jag där kände igen eviga sanningar, som
sen min barndom hade klingat i min själ och såg utveck-
las i klart ljus hvad som äfven min själ anat, min liksom
oändligt mångas, såsom tidens bästa innersta mening."
Fredrika Bremers tacksamhet mot Geijer söker sig
ofta uttryck i hennes bref. Då hon vintern 1845—46 på
Årsta med ledning af Humboldts «Kosmos» fördjupar sig
i stjärnhimmelns under, skrifver hon sålunda. till Geijer:
»Konstellationerna öfver mig ha liksom kallat till lifligare
lif de, som hvälfva inom mig på tankens himmel eller i
djupet af mänskliga medvetandet, de, som gått ned, de,
som nu uppgå, de eviga, om hvilka ingen skrifver, hvilka
1 Ur bref till öfverstinnan M. Silfverstolpe [våren 1845] och Sthlm
19 mars 1844.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
