Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILANTROPISKA OCH SOCIALA INTRESSEN. 59
Få människor ha den tjuskraft, det behag, som var hans i
alla de kontraster, som förenade sig i hans rika natur. Jag
har outsägligen älskat honom!»
Till öfverstinnan Silfverstolpe, som själf stått Geijer
nära, skrifver Fredrika kort efter hans död, den 4 maj:
»Lycklig han, att efter en så fulländad bana så få dö! Jag
har begråtit honom hjärtligt, begråtit mitt förlorade hopp att
ännu en gång få se honom, få bli mera bekant med honom,
än jag ännu varit det, och bättre förstås af honom. Men jag
har ej rätt tala om min saknad inför så mången annans,
inför din.»
I ett bref till Böklin följande höst återkommer Fred-
rika ännu en gång till »den store bortgångne», som mer
än någon annan af hennes samtida vunnit hennes be-
undran och sympati. »Det var en finkänslighet i hans
natur, som ofta hade en profetisk karakter. Det var
märkvärdigt ibland att se, huru han förnam hvad som före-
gick i människor, i saker, hur han kände det i sig liksom
med ett elektriskt slag. Så hörde han väl äfven den nya
tidens lefnadspulsar slå och uttalade sin förnimmelse spon-
tant, som han kände den. Och det var hans så kallade
affall. Så hörde han äfven sin egen lefnads hjul rulla, och
han visste, att det nu var utlupet på jorden. Han, som
för några år sedan så lefnadsstarkt sade: "Det är icke slut
med mig ännu! Jag har mycket att lära, mycket att säga
ännu’, sade nu efter sin resa och sin sista skrift bestämdt
(men lika friskt): "Nu är det slut med mig. Jag har ingen-
ting att säga mer. Och till en vän, som förmanade ho-
nom att hålla diet: ’Bah! Jag frågar icke ett sågspån efter
detta lifvet. Jag har ingenting mer att göra här. Jag be-
höfver gå uti en högre SKOlds sägs
Han var, som en hans vän uttryckte sig, monologist
och dugde ej för dialogen. Han var dum iatt förstå andra,
så vida icke någon blixt, någon känsla rörde tändande vid
hvad som låg i hans egen själ . . . Talade han i någon längre
tankeföljd, så satt han med hufvudet nedlutadt och såsom
lyssnade han till anden inom honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
