Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82 BESÖK HOS BÖKLIN. I DANMARK.
inne, det är september i mig», skrifver hon helt vemodigt
från Tomb på hösten 1845. »Om jag skall få se dig,
innan den gått öfver i oktober, beror af dig och af om-
ständigheter, som jag dock hoppas skola vara mig vänliga.
Visst är, att en flyktig påhälsning i ditt hem är mig otänk-
bar, och därför måste jag dröja, tills jag kan längre dröja
där.» Och hon tillägger, med tanken fäst på de uppehåll
i deras brefväxling, som allt oftare förekommo och som
ibland vållade henne verklig bedröfvelse: »Vissast af allt
är, att ingen tid och intet rum och ingen sorg och ingen
glädje och ingen tystnad eller skenbar köld på din eller
på min sida kan skilja mig från dig.»
Det lefvande minnet af hvad Böklin varit för Fred-
rika Bremer vid ett viktigt öfvergångsskede af hennes lif
gjorde henne vid slutet af 40-talet, då hon åter längtade
att bryta sig en ny väg, ifrig att återse honom. Åter
har jag nu afslutat en period af mitt inre lif», säger hon,"
»och står med händerna uppräckta för att öfvergå till ett
nytt, gifve Gud, högre stadium. Och därför vill jag nu
återse min själs vän, trycka hans trofasta hand och låta
hans stilla, förklarande blick intränga i mitt innersta, upp-
lysa, välsigna. Mer kan äfven kan icke göra. Hvar män-
niska måste dock själf utkämpa sin kamp, fullborda sin
uppgift. I det djupaste af sitt lif står människan allena
med Gud... Lifvet — det egentliga — det kan allena
lifvets Herre gifva ... Gud ske lof för detta mysterium,
för det att människan är stor nog att tagas så afsides
af Gud.
Dock Gud vare lof äfven för en vän, som går vid vår
sida och som kan och vill säga oss sanningen, förstå Oss,
äfven då vi ej rätt förstå oss själfva! Han är ledsagaren
till den högste.»
»Jag har så mycket att tala med dig om», skrifver hon
till Böklin själf. »Jag längtar till ett nytt stadium af lifvet.
"Tet bref till öfverstinnan Silfverstolpe, Årsta 6 aug. 1848.
? Arsta 1 okt. 1847.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
