Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
990 BESÖK HOS BÖKLIN: I DANMARK,
»Mig har Martensens dogmatik varit och är ett andligt
Kalifornien, där jag beständigt samlar nya guldkorn, om
än vissa delar där alldeles icke tillfredsställa mig och att
jag allt ännu ej får af den rätt besvarad min så ofta fram-
ställda fråga om frälsningens natur. Närmare skulle jag
vilja nu ställa den så: Hvem är närmare Kristus, eller det
fullkomlighetens och salighetens rike, som lefver i honom
— röfvaren på korset eller — Epiktet och Sokrates?
”Röfvaren’, skulle Martensen svara; kanske äfven du! Men
då heligheten är frälsningens villkor, då ett frihetsarbete
är villkoret för [att] ernå den, måste icke andar, hvilka så
insett det heligas skönhet, så kämpat mot en syndig natur
och så besegrat den som en Sokrates, en Epiktet, vara
närmare fullkomligheten än en nyomvänd?»
I denna punkt fann Martensen det svårast att komma
till rätta med Fredrika. »Skjöndt hun var en religiös
Natur og i christelig Retning», säger han, »var hun som
så mange af de Dannede hildet i en eensidig Humanisme
og havde WVanskeligheder ved at tilegne sig Synds- og
Skyldbevidstheden.> Han sökte dock sätta sig in i och
från sin ståndpunkt fullfölja hennes tankegång, och då hon
verkligen till honom framställde frågan, huruvida röfvaren
på korset eller Sokrates stod närmast Kristus, svarade han:
”Röfvaren i det momentet, Sokrates när han blir kristen!
Med detta svar och hvad däraf kan utvecklas är jag till-
freds», tillägger Fredrika, då hon omtalar saken.”
Men i själfva dogmatiken finner hon ej samma till-
fredsställande svar. »Då Martensen accentuerar det nya i
kristendomen, synes han mig alltför mycket glömma det
gamla, den sida i kristendomen, som är fortsättning, na-
turlig utveckling af det förut gifna gudomslifvet.>
»Ja, denna del af hans världsåsikt är väl den mest
felande eller ofullkomliga. Och här vet jag väl den, som
kunde fylla luckorna och visa på det stora sammanhanget
mellan det gamla och det nya, mellan det djupaste i heden-
t I ett bref till Böklin från Köpenhamn 11 sept. 1849, strax innan
Fredrika lämnar Danmark.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
