Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
00051 340
ENSKILDT LIF. FILANTROPISK VERKSAMHET. 185
hafva tillhört den bremerska familjen, och dess nye ägare
blef L. J: Hierta.
»Min glada tanke, att jag en gång skulle få lefva
med dig nägra lyckliga dagar i ditt gamla, sköna hem på
Årsta, är nu gjord om inte», utbrister Böklin vid under-
rättelsen härom och tillägger: »Jag fruktar, min goda Fred-
rika, att du sörjer öfver förlusten af ditt gamla hem.»
Detta vill dock Fredrika ej medgifva. Visserligen hade
det gladt henne att återse Årsta, då hon i midten af juli
1852 »för första gången sedan fyra somrar» kom dit till-
baka. »Träden ha växt upp höga kring det gamla, ståt-
liga huset, trädgården är full af de skönaste rosor, allt är
yppigt och vackert i år.» Men där ute kändes saknaden
kanske ännu bittrare. »Glädjen är sin kos från Årsta.
Husets sista ungdomslif är borta; min mor sitter gammal
och grå, och det bästa vi kunna önska för oss och vårt
Årsta, att få sälja det ju förr dess hellre.»
Hur djupt Fredrika vuxit fast vid sitt gamla hem visade
sig bäst, då hon de sista åren af sitt lif kom tillbaka
dit. Men för stunden kände hela familjen det som en
lättnad att vara oron för den stora egendomen kvitt. »Vi
kunna nu motse med sannolikhet ett sorgfritt och för eko-
nomiska bekymmer fredadt lif>, skrifver hon. »Så har det
ej varit på en tid. Gud vare tackad för de utsikter, som
nu öppnat sig för oss och med detsamma att för vårt be-
skedliga landtfolk få goda husbönder»?
Hvad som 1853 gjorde önskan att sälja Arsta än lifligare
var den omständigheten, att fru Bremer genom sin lamhet
blifvit urståndsatt att lämna sitt rum i Stockholm. Fredrika
hade också sista sommaren blott tillbragt en vecka där ute.
Fredrika talar i sina bref från denna tid om modern
som »den älskligaste gamla fru, alltid glad och lycklig
till lynnet». Men i mars 1854 fick fru Bremer ett nytt
slaganfall, som lade henne på sjukbädden »under svåra och
omväxlande plågor, utan ro dag eller natt...Jag har
z Ur ett bref till Böklin, Årsta 16 juli 1852.
2 Ur bref till fröken Afzelius, Sthlm 7 nov. 1853:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
