Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 ENSKILDT LIF. FILANTROPISK VERKSAMHET.
i bref till Böklin sin glädje öfver utsikten härtill i ord,
som äro betecknande för förhållandet dem emellan. »Jag
vet ingen man lifvande som han, ingen, som hastigare och
bättre kan belysa historiens och tankelifvets fenomen alla
världsåldrarna igenom. Han är i hög grad upplifvande,
väckande», men tillägger hon, »ledande ey. Hans öga
blixtrar men sväfvar och har ingen stadig blick. På rela-
tiviteternas område är han förträfflig; på det positivas (eller
kanske rättare det absolutas, det evigas) grund är han
vacklande och oklar. Och senare tiders politiska stridig-
heter vid riksdagarna i Stockholm ha gjort honom till parti-
man till den grad, att sundt förnuft och omdöme rent af
farit sin kos i politiska frågor. Han har kastat sig isocia-
lismen som mänsklighetens räddningshus, och — med ett
ord han har i synnerhet efter franska revolutionen verk-
ligen förlorat balansen. Men den amerikanska resan torde
återställa den.» Fredrikas åsikter afvika i mycket från hans,
men just därför älskar hon att utbyta tankar med honom.
Hon slutar sin karakteristik med orden: »Han är en af de
ädlaste och intressantaste människor jag känner, och en af.
de angenämaste man kan tänka sig att samspråka och dis-
putera med.
Ännu mer än Fredrika skattar sitt oberoende i valet.
af umgänge känner hon dock värdet af sin fullkomliga
frihet att nu följa sin kallelse. Hon skrifver därom till
fröken Afzelius redan i mars 1855.
»Så stilla och så likt sig ... mitt lif nu är, känner jag
dock, att en förändring inträffat, som allt kommer att gripa
djupt in däri. Jag hoppas, att det skall bli till ett bättre;
att mitt lif, min själ, hela min verksamhet skall härefter
kunna mera samla sig i ex riktning, för eft mål. . . Skulle
jag låta förströ mig därifrån, har jag nu ingen ursäkt.
Gud har skilt mig nu från alla band, som kunde draga
mig ifrån det ena och från allt, som kunde hindra mig att
lefva fullt därför . . >»
Närmast tedde sig nu hennes arbete för »det ena» som
ett arbete i människokärlekens tjänst. Det var ej blott
SYN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
