Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI
»Hertha.>
1856.
»Allt, som ej innerligen rör människans verkliga väl
och ve i samtid och framtid, synes mig för litet, för själf-
viskt att sysselsätta människor uteslutande eller för längre
tid» I dessa ord: har Fredrika Bremer kort sammanfattat
hvad som dref henne från en estetisk verksamhet alltmera
öfver till en praktisk, ja förledde henne att i kampen för
den lifsfråga, som djupast berörde henne, sammanblanda
båda.
Redan genom hennes tidigaste arbeten gär som en
stark underström sympatien för de »bundna själar, hvilka,
liksom en gång hennes egen, törsta efter utveckling, efter
en verksamhet, som motsvarar deras anlag men stängas
därifrån af fördomar. Redan dessa (i synnerhet Hemmet) be-
själas af känslan af kvinnans värde, oberoende af äktenskapet.
Men under årens lopp vidgas alltmer Fredrikas uppfatt-
ning, allt klarare inser hon den omätliga vikten af att kvin-
nan, hvilken hennes ställning än må blifva, först och främst
utvecklas som människa. »>Hon är ju modern i människo-
lifvet»; skrifver hon till Böklin på hösten 1845, »hon ammar
mänskligheten vid sitt bröst. O! Fyll detta bröst med ett
stort medvetande, med ädla syften och intressen, och de skola
med kärleken och modersmjölken ingjutas i det unga släk-
tets lif. Upplyft kvinnan och hon skall upplyfta mänsklig-
heten. O min gode B., det är icke för en manlig blick
t Ur ett bref till fröken Afzelius Sthlm 19 mars 1855.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
