Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 Y SHERTHA:.?
Sådan är i korthet uttryckt tendensen i »Fader och
dotter», denna lilla berättelse, som Fredrika kallar sin Benja-
min och som äfven skulle bli den sista i teckningarnas
syskonrad.
Den kommer som den försonande upplösningen af
dissonansen i »Hertha>, som en skymt af det kvinnoideal,
som nu föresväfvade Fredrika. Hon skref den med glädje.
Nu kunde hon fritt följa sin böjelse att måla med ljusa
färger, ty den mörka bakgrund, som skulle gifva ideal-
bilden dess rätta relief, förelåg redan i »Hertha», denna
frukt af en »bitter rot,, som det kostat henne >»mycken
inre ångest» att skrifva.
»Hertha» var dock ojämförligt den mera betydande af
de två. >»En allvarligare hyllning åt sanningen har jag ej
gifvit;, säger hon själf en gång.”
Hon hade gripit sig an därmed i känslan af ett värf
att fylla, och det var detta, som gaf henne mod att trotsa
de oundvikliga följderna. Ett och annat drag i boken
ångrade hon visserligen snart, men ast hon skrifvit den,
ångrade hon aldrig. Hellre öfverdrifter, hellre ett alltför
skarpt understrykande af missförhållandena än ett liknöjdt
förbigående af dem. Ännu några veckor före sin död, då
hon med det lugn, som afståndet ger, ser tillbaka på denna
upprörda tid, skrifver hon härom: »Man lindar sig icke så
lätt ur sekelgamla lindor, som man sen barndomen blifvit
insnörd i, och dessutom står den sanna och goda resigna-
tionen den falska bra nära. När jag slutligen i Hertha
sönderslet djärft den sistas hämmande band, bortryckte
dess slöja, äfventyrade jag, nej, uppoffrade min popularitet
som förf. Att jag kände det och gjorde det ändå, har
sedan gladt mig och skall glädja mig i min dödsstund.»?
> I bref till Böklin Sthlm 15 mars 1855:
2 Ur bref till fru Fr. Limnell, Årsta 15 dec. 1865.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
