Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SCHWEIZ. FRIKYRKAN. 231
somna, för att vara jästen, som tvingar samhällsdegen
uppåt . . . Det hindrar icke, att ej statskyrkan kan i flera fall
bevara en högre vishet och äga visare lärare än den fria
kyrkan. Så synes mig den fria kyrkan här i läran om
nattvarden ha öfvergifvit den calvinska ståndpunkten för
den vida ytligare af Zwingli, i hvilken brödet och vinet
nedsättas till blotta symboler. Man vill förandliga bok-
stafven och förlorar därvid substansen. Och likväl hänger
man i andra fall så fast vid bokstafven! Det är en underlig
motsägelse.»
Böklin svarar därpå i mars 1858. »Hvad du säger mig
om rörelserna i schweiziska kyrkan, deras upphof och art
är af stort intresse, och därom borde en bok skrifvas. Re-
formerta kyrkan saknar icke goda auktoriteter för sin be-
kännelse; men denna är dock vida mindre exakt och all-
sidigt utpräglad än den lutherska, lider därför mindre af
dogmtvång men desto mer af brist på säkra sjömärken emot
hvarjehanda villfarelser, i synnerhet rationalism och soci-
nianism. Har schweiziska kyrkan fastnat på dessa blind-
skär — ’och jag vet, att det varit så, äfven i senare tider,
åtminstone med de teologiska studierna vid dess universiteter
— så måste rörelsen anses förklarlig och fullt berättigad
,
och har utsikten för sig till en verklig reformation. Det
är då en särdeles Guds skickelse, att män sådana som din
Vinet komma i spetsen för rörelsen; eljest veta vi väl,
huru lätt också den råkar på villovägar, och det af vida
svårare art.»
Den frikyrkliga grundprincipen, samvetet som högsta
trosnorm, finner Böklin emellertid mycket farlig. Han säger
i sina anteckningar, att den intet annat är än »den empi-
riska rationalismens ytterlighet» och att schweizerskolans
religionsfilosofer »ännu bygga på den gamla Jacobiska grun-
den»; och Fredrika söker han öfvertyga om ohållbarheten
sHvad är då egentligen detta samvete, som
ultra-reformatorerna vilja stödja sig på? Från det inner-
ligaste, andligaste gudsmedvetande — "jag och Fadern äro
ett’ — till kreaturets skygghet för sin herres tuktande
af principen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
