Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIEN. KATOLICISMEN. »FADER OCH DOTTER.» 245
pans grund trädgårdens rosor och syrener, tama dufvor
komma flygande kring mig på balkongen, och denna luft,
denna luft, denna friskhet, frihet och frid... det är nästan
för mycket godt!»
Ännu flera månader därefter talar hon med förtjusning
om denna tid i det nyss anförda brefvet till Böklin. >»Jag
var ensam», skrifver hon, »ensam efter den oroliga, bråk-
samma vintern, ensam efter kampen med världen och
sedan i klostret för samvetets skull, ensam och fri efter
min fångenskap och med känslan af en fullkomligt vunnen
seger. Min själ jublade.»
Mycket inom katolicismen hade Fredrika emellertid
under sin vistelse i Rom lärt att högakta, och längtansfullt
blickade hon mot den aflägsna framtid, då inga skiljemurar
skulle resa sig mellan kristendomens bekännare.
När det kommer, som fullkomligt är, så vänder det
åter som endels är», skrifver hon. »Så skola ock de båda
stora kristna kyrkorna återvända från sin splittring och
fiendskap, när de djupare fatta sin enhet och sitt gemen-
samma mål . . . Med Jesus Kristus till föresyn, med hans
helgande Ande såsom lärare och med Guds rikes tillkom-
melse på jorden, såsom det är i himmeln, till sitt mål skall
denna allmänliga kyrka dock icke tillmäta sig myndighet
att vid någon tidpunkt stadga hvad som evinnerligt skall
gälla. Hon skall från århundrade till århundrade ... å nyo
besinna sin tro och sitt lif och mäta dem vid den eviga
förebildens, vid idealets ljus.»>"
Så drömde sig Fredrika Bremer i sin ensliga studie-
kammare framtidens kyrka. Men hon blickade äfven till-
baka och sökte dess grundvalar i den gråaste forntid. Ideal-
kyrkan skall ej fördöma någon redlig sanningssökare, för-
denskull ej heller utesluta från sin gemenskap någon af
de stora andar, som i alla tider varit ljusets bärare.
»Denna högre form för det kyrkliga medvetandet och
lifvet>, skrifver hon redan i januari till Böklin, »ser jag —
töjoifyet 1.6; Virktiäjuse 278 dar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
