Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIEN. KATOLICISMEN. >»FADER OCH DOTTER.” 247
cirkel, funno vi miss Bremer i ett litet rum i en stor, gam-
mal byggnad, belägen några steg från Tarpejiska klippans
höjd», skrifver han. »Det var det minsta, anspråkslösaste
hem, jag sett i Rom, nätt och jämt stort nog att rymma
hennes smala säng, hennes tebord och ett bord, betäckt
med böcker, fotografier öfver romerska ruiner och några
blad, fullskrifna af henne själf . . - Hon bad oss emel-
lertid med den största hjärtlighet och den mest belefvade
enkelhet vara välkomna. Tarfligheten af hennes bostad
nämnde hon lika litet, som om hon mottagit oss i ett
palats, och genom att icke bedja om ursäkt för den trånga
lokalen kom hon oss att i längden icke lägga märke
därtill.»
Hawthorne säger sig äfven denna gång knappt be-
gripa »hvart tionde ord» af Fredrika Bremer. »Då hon är
så svår att förstår, tillägger han dock, >»är det ganska eget.
att man tycker, att hon fullt och fast öfvertygar sina åhö-
rare och att hon talar på det mest förståndiga vis och i
den välvilligaste stämning. Det finns intet bättre hjärta
än hennes och ej många bättre hufvud. En liten bland-
ning af känsla kryddar hennes samtal på det angenämaste
i förening med snabb, fin humor och den fullkomligaste
enkelhet. Det råder hos henne något flickaktigt, ungdom:
ligt, som berör en mycket angenämt; något af lefnads-
morgonens friskhet och doft finnes ännu kvar i dennalilla
vissna törnros.»
Hawthorne skildrar vidare, hur två unga flickor, »miss
Bremers grannar», kommo hem från en promenad på cam-
pagnan med blommor till henne och hur hon följde sina
gäster ut till branten af klippan, då de skulle gå. »Hon
är ett ofantligt älskvärdt, litet fruntimmer, värdig att vara
hela människosläktets tant>, slutar han. »Jag misstänker, i
förbigående sagdt, att hon icke tycker hälften så bra om
mig, som jag tycker om henne ..- Det gör mig ondt ses
ty en god, hjärtevarm, klarsynt och finkänslig människa
som hon brukar hafva skäl för sina omilda tankar, då hon
i sällsynta fall låter dem uppkomma inom sig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
