Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264 I ÖSTERLANDET.
jag tillbragt mer än en afton ”en famille” rätt angenämt." Men
till något närmare umgänge kom det likväl icke. Biskopen,
»en lugnt reflekterande natur, som trots den verksammaste
och outtröttligaste plikttrohet blott sällan kunde gripas af
entusiasm, vare sig det gällde individer eller företag», var
alltför motsatt Fredrika Bremers eget impulsiva skaplynne
för att ej verka atkylande på henne.
Äfven med hennes öfriga bekantskaper förhöll det sig
på likartadt sätt. Hon kände sig aldrig i Jerusalem om-
gifven af någon fullt sympatisk krets. Hon älskade guds-
tjänsten i den lilla evangeliska församlingen, hon fann sig
väl med flera af dess medlemmar, men något felas dock>.
Hon förblef främmande för »deras bästa lif». »Sant är»,
skrifver hon, »att jag midt i denna societet funnit mig
ovanligt ensam, mera ensam än annorstädes på jorden.
Jag har känt det med ett slags förvåning, stundom med
smärta, ty jag är icke van därvid. Jag bar ibland frågat
mig: ”Är det mitt fel eller är det dessa andras fel? Kan-
ske är det ingens fel. Ökentider inträffa stundom i lifvet,
utan att man kan säga huru och hvarifrån.»3
Saknaden af dagligt sällskap gjorde sig emellertid små-
ningom kännbar, i synnerhet om aftnarna, då Fredrika ej
vågade anstränga ögonen med läsning. Och när fram i
maj dagarna bli allt hetare och luften i hennes lilla rum
»kännes såsom kokt, då gripes hon alltmer af en stämning
af öfvergifvenhet. Det är också utan saknad, som hon mot
aftonen den sista maj säger Jerusalem farväl.
Fredrika hade velat styra färden norr ut genom Sa-
marien och Galiléen, men omöjligheten att få ressällskap
tvang henne att i stället återvända samma väg hon kommit,
öfver Jaffa. >Från Jaffa for jag sjöledes till Kaifa och Karmelb>,
skrifver hon till Böklin. »I klostret på Karmel hvilade
"Lifvet i G. V. IL; 1, s. TIS:
> Enligt orientalisten G. Rosens skildring i »Wochenblatt des
Johanniterordens>; Berlin. 1880, nr 47:
STÄAfvet i GIV: Ios: 1201
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
