Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I ÖSTERLANDET. 267
minareter, »uppstigande ur en skog af dunkla hus», det bro-
kiga vimlet i hamnen och på gatorna och promenaderna,
omgifningarnas härliga natur — allt gjorde på Fredrika
ett nästan öfverväldigande intryck. I Sofiamoskéen stod
hon »tagen, betagen, såsom hon ännu ej varit det af något
tempel eller konstverk af människohand>. Och den ame-
rikanske ministerns hem i Bujukdere, där hon som gäst
tillbragte de sista dagarna af juli och de första af augusti
på »den skönaste af Bosforens stränder», dessa stränder,
där »Asien och Europa gästa hos hvarandra såsom på oaf-
bruten fest>,’ tedde sig för henne som ett feslott ur en
österländsk saga.
Ehuru till en början bländad af Konstantinopels skön-
het, kunde Fredrika dock ej undgå att snart se skugg-
sidorna och sammanställa dem med hvad hon förut iakt-
tagit angående inflytandet af turkisk styrelse. Resultatet
blir hennes öfvertygelse, att, trots alla reformsträfvanden,
Turkiet dock är dömdt till undergång, »Turkiet med sin
koran såsom allenagällande lagbok, Turkiet med sin gran-
dezza och sitt barbari, med sitt harem, som fängslar kvin-
nans själ liksom hennes kropp; sitt stolta förakt för veten-
skap och konst ... sin blinda undergifvenhet för enväldet
ochi ödet :....
För mig är Turkiet ett slående exempel på en stats,
ett folks oförmåga att pånyttföda sig själf utan de institu-
tioner, som bevara och befordra folkets själfmedvetande
och själfstyrelse: en fri statsförfattning och en HEpressaT
Fredrikas sista intryck af Konstantinopel blir henne
symboliskt för det turkiska väldets tillstånd. Det är 1
ljuset af den praktfullaste solnedgång hon sista gången ser
»den österländska kejsarstaden», och hon glömmer allt annat
för »stundens och scenens sagolika skönhet>. Men »scenen
förändras. Skymningens skuggor insvepa nejden; förbi SR
dess prakt»3 .. . Så är ock den glans, som ännu hvilar öfver
i Lifvet i G. V. II: 2,5. 243, 256, 269, 270:
2 Lifvet i G. V. II: 2, 5. 277, 286:
Lifvet i G. V. III: I, S. 2.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
