Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SVERIGE. SOMMARRESOR. 203
lands /Zif. I det yttre trängde sig allt att tillfredsställa
njutnings- och praktlystnaden. I det inre syntes mig en
förvånande stark tendens att återgå till medeltidsbegrepp,
sådana som vi i Sverige hafva vuxit ifrån. De härliga
museerna och konstskatterna, öppna för alla, syntes mig
det skönaste af tidens tecken på Tysklands jord. Men i
konstens eget rike likasom i kyrkan, vetenskapen och sta-
ten inga nya själflysande ledande ljus.>
Den behållning, som Fredrika medförde från sin tyska
resa, då hon i början af oktober åter stod i sitt hem,
bestod således förnämligast i ett ökadt intresse för medel-
tiden.
»Jag reste hem till Sverige», fortsätter hon, »med före-
satsen att ägna vinterns studier åt medeltidens historia. Och
den utgör nu min aftonläsning hvar afton, som jag får vara
ensam med min unga föreläsarinna. Jag läser den i Schlossers
världshistoria. Men Schlosser är en oglad, föga filosofisk häf-
datecknare och ser oftast icke skogen för trädens skull. De
förfärliga gestalterna och händelserna, morden, slaktningarna,
alla låga passioner målar han omsorgsfullt men icke den
högre historia, som framgår därunder, och sällan de gestal-
ter, som försona med människonaturen och lifvet. Denna
aftonläsning gör mig ondt. Men min ande arbetar hvar
morgon på egen hand att bereda sin läkedryck mot afto-
nens plågsamma intryck. Religiösa och filosofiska tankar
gifva medel härtill, studier i naturen och på stjärnhimmeln
ingrediera ock. Jag mognar mig tyst för min sista lefnads-
teckning, min sista roman: Aurora.»
Fredrika Bremer bibehöll således alltjämt i sikte det
mål, som så länge hägrat för henne men som hon aldrig
skulle uppnå: att innan hon nedlade pennan teckna ett mot-
stycke till Hertha, en bild, som skulle bära framtidsidealets
drag. Ännu synes hon dock ej hafva utarbetat någon be-
stämd plan, och denna vinter ägnades ej heller däråt. Då
hon i nyss anförda bref talat om sina förberedelser för
ett sista litterärt arbete, tillägger hon: >Emellertid skritver
’ jag endast bref och aktar på världsrörelserna när och fjärran.>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
