Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
302 BREFVÄXLING MED BÖKLIN OCH BESÖK I KÖPINGE.
med sitt salt och blifvit därigenom öfverflödiga för det
kyrkliga lifvets lyftning?»
Fredrika framdrager flera exempel för att belysa denna
sats och fortsätter därpå:
»Huru skall moderkyrkan i ett land, om den vill handla,
som en sant kristlig kyrka förhålla sig till dissiderande
kristna sekter? Likgiltigt eller slappt godkännande? Visst
icke. Lika litet som blindt fördömande. Den skall fram-
träda och handla på grund af sin egen princips både auk-
toritet och det progressiva lif, som den måste innehålla,
om den har det eviga lifvet, och handla med blicken fästad
på den kristna kyrkans ideal.
Har den protestantiska kyrkan något ideal — som
tillika är den sanna kristna kyrkans?
Romersk-katolska kyrkan har framställt den kristna
kyrkans ideal som det af en yttre enhet, under hvilken
folk och individer hafva att böja sig i blind lydnad...
Den protestantiska kyrkan, som uppstod med för-
nekande af dessa anspråk och som medgaf åt mänskliga
tanken pröfningens rätt äfven i de högsta frågor, lärde
därför folket läsa och satte de heliga skrifterna i dess
hand.: Den hade härmed faktiskt flyttat den domsrätt,
som romerska kyrkan tillvällat sig, från en yttre till en
zare domstol.»
Det nya kyrkliga idealet fattades dock till en början
endast ofullständigt. »Vi veta», fortsätter Fredrika, »huru
vår kyrkas fäder, reformatorerna, måste redan vid refor-
mationens begynnelse sätta gräns för det själfsvåldiga, ur
romerska kyrkans ledband för första gången emanciperade
förnuftet genom att bygga en ny kyrka af dogmatiska
bekännelser, som förklarades den allena rätta och salig-
görande. Det är mig klart, att de icke kunde göra annor-
lunda, då de måste skydda religionen och samfundet från
stormlöpandet af det mänskliga förnuftet under dess omyn-
dighetsår. Men då de därunder skilde sig från hvarandra
och bildade skilda kyrkliga samfund, ådagalade de nog-
samt, att de ej hunnit den inre enhet, den allmänliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
