Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
310 = BREFVÄXLING MED BÖKLIN OCH BESÖK I KÖPINGE.
förklaras och hela, hela det jordiska lifvet mänsklig-
hetens utveckling får sammanhang, reda, skönhet, har-
moni!
Jag skulle tro, att detta icke är svårt att bevisa och
att det är en mer eller mindre klar skådning häraf, som
gör flertalet kristna till troende, äfven då de ej fullt
se... Det är på denna grund, som den ädle och
snillrike, schweiziske teologen Vinet står, då han inför
»la conscience morale> förklarar evangelium. Det är
på denna, som hans efterföljare, Secrétan, Trottet, ut-
veckla den kristna filosofien ... Tron, den rätta tron,
skulle visas vara icke en blind utan en klarseende, en
anticipation af vetenskapen, ja, dess vagga och dess
frö. Men för att befästa denna tro behöfves en klar
uppfattning af människans genius och en fast tro på
dess gudaburna rätt, på dess makt att leda och lysa
mänskligheten från den ena klarheten till den andra ...
I morgonrodnaden af vår bekantskap, uti de dagar, då
Guds klarhet strålade öfver mig ur ditt öga, bjöd du mig
intränga i detta människans heliga adyton och visade mig
där hennes genius, den himlaburne, som hade fått i
uppdrag att från den ena klarheten till den andra visa
henne vägen till fadershuset. Den läran, den synen glömde
jag aldrig. Jag hade ofta hört talas och själf talat om
människans ”bättre jag”, om det inre I ljuset, den inre rös-
Zen m. fl. inre ”monitors’. Men ditt uttryck sade mer, var
fullkomligare. Det växte med mig, utvecklade sig, till dess
jag fick liksom fasta på dess fulla betydelse. Huru [man],
då man en gång fått det, då man en gång skådat den
himmelska bilden (Guds afbild i människan) i dess strå-
lande anlete, kan förlora tron på dess gudaväsen och kraft,
kan betvifla, att det genom alla töcken och stormar dock
för människosläktet till sitt mål — mötet, föreningen
med honom, som gaf oss denne ledsagare — det förstår
jag ej. Jag kunde det ej, lika litet som missbruken eller
förmörkelserna af frihets- och rättsbegreppen kunna störa
min tro på dessas eviga sanning och normerande makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
