Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I STOCKHOLM. 335
använda ett par stycken af henne, som nära tjugufem år
förut varit tryckta i en upsalakalender. Det ena af dessa
var en »drömsynm, »Yttersta domen, en poetisk framställ-
ning, genomströmmad af tron på alltings slutliga återstäl- .
lelse. Fredrika Bremer, som kom ihåg att den vid sitt
första framträdande »väckte hvarken förundran eller harm
och hemföll till drömmars vanliga öde att — glömmas»,”
gaf sitt bifall och gjorde blott några ändringar i korrektur.?
Dessa gällde emellertid ej skildringen af de bittra känslor,
med hvilka hon i sin dröm före domarens ankomst iakttager
de ångestfullt väntande skarorna. Hon bibehöll oförändrade
orden: »Finnes i himmeln ingen fullkomlig nåd och är den
högste domaren blott rättvis som straffande, som fördö-
« mande — o, så vill jag hellre vara den fördömda än för-
dömaren.»3
Läran om straffens evighet hade vid denna tid hos den
svenska allmänheten börjat väcka ett intresse, som Viktor
Rydbergs inlägg i frågan sedermera skulle ytterligare öka.
Denna &gång fick drömsynen ej passera oanmärkt. I en artikel
i tidningen Väktaren sammanställes den med en uppsats
af Boströmt i hvilken samma grundtanke vetenskapligt
genomföres; och båda, drömmerskan och filosofen, be-
skyllas för att »vilja förkunna människorna en ny uppen-
barelse». »Det är bedröfligt>, heter det vidare om de nyss
anförda uttrycken af Fredrika Bremer, »att en person. som
1 Se: »Ett par ord om de eviga straffen» i Tidskrift för hemmet,
årg. 7, Ups. 1865, s. 168.
2 Dessa gälla afslutningen, som i sitt senare skick, kanske påverkad
af Fredrika Bremers närmare bekantskap med den katolska läran om ett
mellantillstånd, är mera gripande, bäres af en djupare lifserfarenhet än
förut, I stället för att hon först ser de domen afbidande, ännu af utståndna
lidanden präglade människoskarorna vid Frälsarens ankomst alla genom-
strålas af samma förklaring och sluta sig till honom, skildrar hon nu,
hur de följa på olika afstånd, >skaror och flockar, längre och längre bort
ända bort i det yttersta mörkret», där blicken förlorar sig.
3 Se: Vitterhetsstycken . .. Sthlm 1865, s. 61, 59.
4 >Huru en teolog försvarar den gamla barbariska föreställningen
om straffet.» Upsalaposten 22 mars 1865.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
