Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
344 PÅ ÅRSTA. SLUTET.
juni var hon visserligen konvalescent, men »så försvagad
till själ och kropp», att hon »i flera veckors tid var ur stånd
af all ansträngning»: Ej förrän hon de första dagarna
af juli kommit ut i årstaluften, återvann hon krafter. »Gud
ske lof, att jag åter fick se din hand», utbrister Böklin, då
han fått hennes: bref därifrån. »Jag visste, att du varit an-
gripen af rosfeber och var återställd men fruktade för det
vanliga efterspelet af slika attacker. Gud ske lof, jag ser
nu, att du är till. hufvud, hjärta och hand lika kry.»?
"Böklins oro för sin gamla väninna framlyser i dessa ord.
Han hade på sin, lott fått allt för mycket af den ensamhet,
till hvilken hon längtade. Några månader efter Fredrika
Bremers sista besök i Köpinge hade han förlorat sin hustru,
hans äldsta dotter var gift och sönerna borta, så att hem-
met ofta kunde förefalla ödsligt. Också synes han hafva
varit betänkt på att göra allvar af det besök på Årsta, som
hans väninna detta år liksom trettio år förut ifrigt påyrkar.
»Där skola vix, skrifver Fredrika Bremer en gång, då hon
talat med Böklin om denna plan, »mången stund vandra till-
sammans i de stilla, klosterlikt hvälfda trädgårdsgångarna
eller i parken vid sjöastrand, där hvila i de stora, lugna, ljusa
rummen med de fria utsikterna och se om aftonen solen nedgå
och belysa kyrktornsspiran, som vid västra horisonten höjer
sig ur den dunkla granskogen med ett ’memento mori . . -
Men kyrkspiran pekar åt höjden, och dit skola vi följa den,
när stjärnorna tändas, och i våra tankeutflykter i universum
öfver alla stjärnor och solsystemer; ty öfver himmeln som
öfver jorden äro utsikterna vida och fria på Årsta.»+
Planen gick emellertid lika litet nu som förr i verk-
ställighet. »Jag fruktar det går i år som vanligt med mina
påtänkta utflykter», skrifver Böklin frampå sommaren. Det
skrifna ordet fick således ersätta det talade äfven vid de
båda gamla vännernas sista gemensamma »tankeutflykter>.
" Enligt bref till Böklin, Årsta 12 juli 1865.
Ur bref från Böklin, Köpinge 26 juli 1865.
3 Hon dog 3 nov. 1863.
+ Ur bref till Böklin, Sthlm 13 jan. 1865.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
