Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 PÅ ÅRSTA. SLUTET.
på Årsta. Hon hade tyckt sig se sin gamle sedan några
är aflidne vän svedenborgaren assessor Reuterborg lifs-
lefvande framför sig, och hån hade på hennes fråga sagt
henne, ’att hon skulle bli »sextiosex och halftredjedels år
gammab.” Vid denna dröm fäste hon så stor vikt, att hon
gärna talade med sin omgifning därom och ställde sina
planer därefter.
Med tanken på döden var dock Fredrika sedan sin
ungdom förtrolig, och den framskymtar ofta i hennes bref
från denna tid. Ja, de frågor rörande lifvet efter detta,
som åter och åter, då någon af hennes kära gått bort;
oafvisligt trängt sig på henne, ville hon nu mindre än
någonsin skjuta ifrån sig.
Då »den hemlighetsfulle gästen döden» första gången
kommit till Böklins hem och fört med sig därifrån »den
älskande makan och modern», då hans väninna föreställer
sig, hur han, liksom så mången gång hon själf, »frågande
lyssnar till tystnaden efter den döda», skrifver hon så-
lunda:
Skall. du icke, äfven såsom jag, känna det så under-
ligt, obegripligt, så smärtsamt och äfven hemskt, att ingen
förnimmelse, intet det minsta lilla tecken af den aflidna
röjer för oss, att hon lefver, att hon älskar och är oss nära
såsom förr, fastän hon lämnat sin skröpliga hydda! Lycklig
du, om denna förunderliga stumhet af hädangångna, med
oss i anda och sanning djupt förenade väsen, icke skräm-
mer upp några i själens djup gömda nattfåglar, som i så-
dana stunder gärna flaxa omkring oss med tviflets evinner-
liga, hviskande fråga: "Hvad är sanning?” :..
En högre naturforskning än den, som sysselsätter vår
tid, borde bära sin fackla i den dunkla region, där själ och
kropp förenas och åtskiljas, och söka sprida något ljäs
Do
"Se uppsatsen: »Min dröm>, Fredrika Bremer. Själfbiografiska
anteckningar . . . Örebro 1868. D. 2, s. 1—2. Att Fredrika Bremer före
resan till Tyskland d. 9 juli 1862 skref sitt testamente för att hafva det
klart, >om>, som hon säger, >under min nu förestående resa något död-
ligt skulle träffa mig>, visar dock, att hon ej blindt trodde på sin dröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
