Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
360 PÅ ÅRSTA. SLUTET.
hon med ungdomsvarma känslor nedskref dessa ord, upp:
stigit inom henne aningen, att de skulle blifva en afskeds-
hälsning.
Julen närmade sig då, och Årstas enslighet lifvades af
den till ferierna hemvändande ungdomen; öfverallt pågingo
högtidsförberedelser; äfven Fredrika Bremer beredde sig
att på bästa sätt fira denna jul i det gamla hemmet. Hon
ville anordna en fest för barnen på godset, en sådan
julfest, som Agathe ofta hjälpt henne att ställa till, då
de tillbragte vintrarna tillsammans på Årsta.
Julaftonens förmiddag samlades i öfre våningens stora
sal ett trettiotal barn. »Så glad>, berättar en af döttrarna
i huset, hennes medhjälperska vid detta tillfälle," »hade vi
aldrig sett Fredrika Bremer. Hon sväfvade lik en lycklig
ande mellan oss och barnen, full af goda, glada och vän-
liga ord för hvar och en.» Efter den första afdelningen
af festen »drog festgifverskan hela barnskaran till sig i en
tät krets och berättade för dem i enkla och till hjärtat
gående ord om julens betydelse. De, hvilka sett den lilla
fina, bräckliga gestalten i kretsen af de lyssnande barnen,
nästan helt genomstrålad af den inneboende anden och
med det åldriga anletet förklaradt af julglädjen, förgäta
den aldrig.»?
Tidigt följande morgon for Fredrika Bremer i jul-
ottan, »julottan i vår landskyrka», som mången gång i
främmande land hägrat för henne i så klart och lockande
skimmer. Nu såg hon det alltsammans som i svunna tider,
»de små stugorna i skogen med flammande julljus», »tåget
af små bondslädar, bjällrande lustigt utåt vägen», »den
vackra, enkla kyrkan mot skogens dunkla bakgrund, strå-
> Den äldsta dottern, fröken Sofie, och en yngre, fröken Thér&se, båda
musikaliskt begåfvade, brukade Fredrika Bremer kalla »sina flickor>. Den
sistnämnda hade hon >med makten af sitt råd och sitt öfvertygande ord
förflyttat från mjölkbunkarna i mejeriet till sångklassen och orgellektionerna
i Musikaliska akademiem>. (Tidskrift för hemmet 1866, s. 25.) :
? Esselde, >Fredrika Bremer, hennes sista lefnadstid och sista bref-
växling.» Tidskrift för hemmet 1866, s. 24.
NÄTTER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
