Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UTDRAG UR BÖKLINS ANTECKNINGAR OM FREDRIKA BREMER. 381
troliga stunder med Fr. v. Baader och Steffens och Neo-Schel-
lingianerna; men Hegel är dock tidens tankställare. Både Baader
och Schelling hafva mera att tacka honom för, än de själfva
veta eller vilja erkänna. Han står i själfva ingången till det
spekulativa tänkandet och upptager hela dörren...
B. Utdrag ur Böklins anteckningar om
Fredrika Bremer.
Fredrika Bremers författarskap.
.. . Hennes första och flesta skrifter voro dramatiska teck-
ningar af vårt modernare umgänges- och familjelif, vår nordiska
människovärld i miniatyrbilder, med sina egendomliga person-
ligheter, karakterer och lynnen, skuggor och dagrar, fullkomlig-
heter och brister, lekamliga så väl som andliga, i lefvande
åskådlighet, såsom verkligheten visar det, endast genomandadt
af en spirituellare ; atmosfär. Författarinnans naiva konsttalang
vann allmänt erkännande, många vänner och beundrare. Men
kritiken stannade i någon betänklighet. Den fann I dessa
världsgrupper endast ljuspunkter och en liflig rörelse men
ingen ledande tanke, ingen spiritus rector, ingen samman-
hållen handling, intet handlingens resultat — korteligen först
ingen och sedan en excentrisk tendens. I vår från förra är-
hundradet antagna konsttegri fanns ingen plats för detta slags
konstverk; men såsom dramatiska berättelser blefvo de upp-
tagna under kategorien »romaner»>, ehuru de saknade romanens
väsentligaste egenskap. och författarinnan icke heller presen-
terat’ dem under denna karakter. Enligt denna teori måste
författarinnan alltså ansvara för att hennes teckningar icke
blefvo regelmässiga romaner. /
Själf hade författarinnan ingen föreställning om detta slags
syndighet utan upptog i början sina recensenters omdömen
såsom en förkastelsedom öfver hela hennes författarskap. Då
började de gamla molnskyarna åter draga upp på den klarnade
himmeln — hon misströstade om framgång på sin beträdda
väg, klagade öfver: sin, öfver kvinnans underlägsenhet i allt,
tänkte på någon annan. utväg att tillfredställa sin manande
genius. — på anställning som vårdarinna vid någon barm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
