Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. De interparlamentariska konferenserna och det interparlamentariska rådet - 5. Fredssaken inför parlamenten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDSSAKEN INFÖR PARLAMENTEN.
21
fallet, har naturligtvis ej häller det interparlamentariska
Förbundet något större inflytande. Men när fredssaken
en gång genomträngt allmänhetens medvetande och genom
dess kraftiga påtryckning blifvit en aktuell politisk fråga,
då kan det bli af synnerligen stor betydelse, att denna
organisation finnes till.
Den andra organisationen, som stiftats af
konferenserna, är den interparlamentariska Prässunionen. Denna
unions stiftande beslöts af konferensen i Paris 1900 på
förslag af den ungerske deputeranden grefve Albert Apponyi;
dess organisation skulle vara alldeles analog med
interparlamentariska Förbundets. De interparlamentariska
gruppernas medlemmar anmodades att hvar i sin stad sätta
sig i förbindelse med så många tidningar som möjligt,
hvilka voro villiga att sammansluta sig till en nationell
prässgrupp. Alla prässgrupperna skulle därefter välja en
gemensam styrelse, hvilken skulle vara mellanhand dels
mellan grupperna inbördes dels mellan prässunionen och
den interparlamentariska unionen; och man skulle
öfverallt söka att göra förbindelsen mellan dessa två slag af
nationella grupper, den parlamentariska och prässgruppen,
så innerlig som möjligt. Ifall detta kan genomföras
det beslöts ju först nu i höstas - så vore naturligtvis
därmed en stor kraft tillförd fredsarbetet; men allt beror
på, att saken från början gripes an på ett praktiskt och
effektivt sätt.
5. Fredssaken inför parlamenten.
Såsom framgår af föregående kapitel, är om fredsfrågans
behandling i och af parlamenten ej just mycket att säga.
Den riksförsamling, som otvifvelaktigt mäst hedrat sig vis
à vis fredssaken, är, som man vet, norska stortinget.
Genom Verdandis förra fredsbrochyr torde våra läsare ha
sig bekant, hurusom stortinget upprepade gånger sista
gången med alla röster tagit initiativet till att de
förenade rikena skulle ansluta sig till existerande
skiljedomstraktater eller själfva föreslå upprättandet af dylika; det
är också bekant, huruledes dessa initiativ hvarje gång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
