Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Fredssaken inför regeringarna - A. Tillfälliga skiljedomar - B. Permanenta skiljedomstraktater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FREDSSAKEN INFÖR REGERINGARNA.
27
europeisk makt, och äfven i de ganska få fall, där tvisten
stått mellan två europeiska makter, såsom mellan England
och Frankrike eller England och Ryssland, har
tvisteämnet varit tillfinnandes i de tvistande staternas
utomeuropeiska inträssesfärer.
De mäst betydande, af de under denna tid
behandlade skiljedomssakerna äro väl striden mellan England och
Frankrike om fisket vid New-Foundland och mellan
England och Förenta staterna om sälfisket i Bering-sund.
B. Permanenta skiljedomstraktater.
I min förra fredsbroschyr omtalades den stora
panamerikanska skiljedomstraktaten, som då nyss
undertecknats i Washington af delegerade från alla amerikanska
stater. Denna öfverenskommelse, som af fredsvännerna
mottogs med så stor glädje, kom emellertid till sist att
gå upp i rök. Visserligen hade den, som sagt,
undertecknats af samtliga delegerade på den panamerikanska
kongressen, och dessa hade låtit sig lyckönskas från höger
och vänster, men så reste de delegerade hvar och en till
sitt land igen, och så hördes ingenting vidare af. Af
obekant orsak har ingen enda af de amerikanska staterna
sedan ratificerat traktaten; den blef liggande i Washington
såsom lika mycket förstört papper.
Efter denna bedröfliga historia ha vi förutom
intagandet af skiljedomsklausuler*) i nyare handelstraktater,
såsom t. ex. i traktaten mellan Norge och Schweiz (1894)
att anteckna två permanenta skiljedomstraktater, af hvilka
dock den ena till slut kom att röna samma öde som den
panamerikanska traktaten, men denna gång dock ej på
grund af något fel eller försummelse från regeringarnas sida.
Detta var den engelsk-amerikanska
skiljedomstraktaten, som den 11 jan. 1897 undertecknades i Washington
af Förenta staternas statssekreterare mr Olney och
engelska regeringens befullmäktigade sir (nu lord) Julian
Pauncefote. Denna traktats hufvuddrag voro i korthet
följande:
För tvistigheter angående pänninganspråk under-
*) En fullständig förteckning på alla sådana finnes i den officiella
berättelsen om Haagerkonferensen (Descamps’ rapport).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
