Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Fredssaken inför regeringarna - C. Konferensen i Haag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
FREDSRÖRELSEN PÅ 1890-TALET.
rättens grundsatser, på hvilka staternas trygghet och
folkens välgång hvilar.»
Denna cirkularnots offentliggörande mottogs som bekant
efter första ögonblickets förvåning med ganska blandade
känslor. De flästa voro böjda att tillägga tsaren eller
åtminstone hans rådgifvare motiv af en vida mer egoistisk
natur än de människo vänliga uttrycken i själfva skrifvelsen
inneburo. Det kan ej falla mig in att våga någon som
hälst gissning om dessa omdömens riktighet eller icke.
Människorna äro komplicerade varelser, och kanske kunna
i denna stund ej ens ryska regeringens medlemmar klart
ange sina innersta bevekelsegrunder i denna fråga. Det
är också för frågans vidare utveckling absolut likgiltigt
att känna detta; det gifves en handlingarnas och händelsernas
logik, som värkar utan minsta hänsyn till personliga ele
politiska motiv.
I alla händelser uppbars den opposition, som från
början mötte det ryska förslaget, i sin mån äfven af
egoistiska och chauvinistiska motiv. Oppositionen kom
hufvudsakligen från diplomatiskt och militäriskt håll, men
äfven märkvärdigt nog ganska starkt från arbetarpartierna.
Såväl diplomatien som de militära yrkenas utöfvare se
naturligtvis i alla åtgärder, hvilka åsyfta att minska
rustningarna och förebygga krigsmöjligheterna, en fara för sitt
eget inflytande; arbetarpartierna åter hade svårt att med
förtroende mottaga ett sådant uppslag, när det kom från
ett sådant håll. I synnerhet i England, där alltid
rivaliteten med Ryssland varit utpräglad, och i Tyskland kom
motviljan till synes. I Tyskland gaf den sig ett mycket
tydligt uttryck, då regeringen till en af sina delegerade
vid konferensen utnämde prof. Stengel, som i en särskild
liten skrift sökt förhärliga kriget och håna alla
fredssträfvanden i allmänhet.
Två yttre omständigheter gåfvo äfven motståndet mot
förslaget vind i seglen. Den ena var att Ryssland, medan
Europa sysselsatte sig med dess afrustningsförslag, själft
ej gjorde det minsta steg att inskränka sin här eller flotta
eller sina militära utgifter. Man ville till och med låta
påskina, att Ryssland tvärtom utvecklade en synnerlig
rustningsifver just på denna tidpunkt, hvilket dock
ingalunda lär ha varit fallet. Men redan att begagna den
omständigheten att Ryssland & tej gjorde några för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
