Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
Men det var om natten som han talade öppet, glömsk
av den dramatiska effektens krav. Om dagen var han
upptagen av statsaffärerna, som måste diskuteras i ful!
gala. Under den första tiden av vår bekantskap av-
stängdes jag från honom av hans egen prakt, av mina
lumpna misstankar, och av hela det teatraliska landska-
pet, vilket genom sina fantastiska konturers och färgers
orörlighet berövade oss förnimmelsen av vår egen verk-
lighet. Hans följeslagare trängde sig kring honom. Över
hans huvud bildade deras breda spjutblad en taggig glo-
ria av stålspetsar, och de dolde honom för mänskligheten
med sina skimrande silkesdräkter, sina glänsande vapen,
och sina ivriga rösters aktningsfulla sorl. Innan solned-
gången brukade han taga ett ceremoniöst farväl och
resa av, sittande under en röd parasoll och följd av ett
tjugutal båtar. Årorna höjdes och sänktes i takt med ett
ljudeligt plask, som högt återkastades av kullarnas mo-
numentala amfiteater. En bred ström av glänsande skum
sträckte sig ut efter flottiljen. Kanoterna avtecknade sig
mörka mot det vitfradgiga vattnet; turbanklädda huvu-
den böjde sig bakåt och framåt; en mängd gul- och röd-
färgade armar höjdes och sänktes i samfälld takt. Spjut-
bärarna, som stodo i kanoternas för, buro brokiga skyn-
ken, deras skuldror glänste som bronsstatyers. Roddar-
nas frammumlade sång slutade periodiskt med ett kla-
gande skrik. Deras gestalter förminskades småningom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
