Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
och sången tystnade. De svärmade på stranden i de
långa skuggor, som kastades av kullarna i väster. Sol-
skenet dröjde ännu på de röda topparna. Vi kunde se
Karain leda tåget fram till sin inhägnad: en högrest,
barhuvad gestalt, som vandrade långt framom de andra
i spetsen för en dröjande, oordnad skara, regelbundet
svängande en ebenholtsstav, som var ännu längre än han
själv. Mörkret tätnade hastigt. Facklorna lyste nyck-
fullt till mellan buskarna. Några långa hälsningsrop
drogo långsamt fram genom kvällens tystnad; och till
slut bredde natten ut sin mjuka slöja över stränderna,
över ljusen och rösterna.
Då, just medan vi beredde oss att gå till vila, uppfån-
gade skonarens vakter ett plask av åror borta i vikens
stjärnbelysta dunkel. En röst svarade med försiktiga
viskningar och vår serang, som stack huvudet ut genom
det öppna skylightet, meddelade oss utan överraskning:
»Härskaren, han kommer. Han vara här nu.» Karain
trädde ljudlöst fram i den lilla kajutans dörröppning.
Han var då enkelheten själv, helt och hållet klädd i vitt,
med omlindat huvud. Han var väpnad endast med en
dolk, försedd med buffelhornshandtag, vilken han has-
tigt gömde bland vecken i sin dräkt innan han steg över
tröskeln. Den gamla svärdbärarens sorgsna och trötta
ansikte, som var så täckt av rynkor, att det såg ut att
blicka fram bakom maskorna i ett fint, mörkt nät, visade
sig tätt invid hans axel. Karain rörde sig aldrig utan
denne följeslagare, som stod eller satt nedhukad bakom
honom. Han hade en utpräglad motvilja för att ha tom-
ma platser bakom sig. Ja, det var mer än en motvilja,
det var snarare en rädsla, en nervös uppmärksamhet för
det som försiggick utom hans synhåll. När man tänkte
på den påtagliga och beredvilliga undersåtlighet, som om-
gav honom, syntes detta oförklarligt. Han stod ensam
bland hängivna män, han var skyddad för grannars för-
såt och för broderligt medtävlarskap. Likväl hade mer
än en av våra besökare försäkrat oss, att deras härskare
"NAN NRA ES a ve Brad on vote JNA or Riva rd då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
