Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIT
Under två år besökte vi honom med korta mellan-
tider. Vi lärde oss tycka om honom, lita på honom, nära
nog beundra honom. Han höll på att uttänka och för-
bereda ett krig; och han gjorde det med ett tålamod, en
förtänksamhet, en hängivenhet för sin uppgift och en
ståndaktighet, vilka jag — med kännedom om hans ras
egendomligheter — skulle trott honom var oförmögen
av. Han var utan fruktan för framtiden, och i sina
planer ådagalade han en skarpsinnighet, som inskränk-
tes endast av hans djupa okunnighet om den övriga
världen. Vi bjödo till att upplysa honom, men våra för-
sök att förklara omotståndligheten hos de makter, vilka
han önskade hämma, lyckades icke nedstämma hans
iver att slå ett slag för sina egna primitiva idéer. Han
förstod oss ej, utan svarade oss med argument, vilka i
sin barnsliga förslagenhet nästan drevo oss till förtviv-
lan. Han var både absurd och oefterrättlig. Emellanåt
uppfångade vi en glimt av ett dystert, glödande raseri
inom honom — en ruvande och obestämd ondska och en
koncentrerad lust till våldsamhet, vilken är farlig hos en
inföding. Han kunde då rasa som en besatt. Vid ett
tillfälle, efter det vi sent på natten samtalat i hans kam-
pong, sprang han upp från sin plats. En stor, klar eld
flammade i lövdungen, ljus och skuggor dansade om
varann mellan träden, i den stilla natten fladdrade flä-
dermöss bland grenarna, likt flaxande flakor av djupare
mörker. Han ryckte svärdet från den gamle mannens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
