Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
strängarna, och den klingande dallringen dog ut. Jag
steg upp.
>» Vi hörde icke er båts anrop!» utropade jag.
»Båten! Manne har simmat», utlät sig Hollis från
dragkistan. »Se då på honom!»
Han andades tungt och ögonen stirrade vilt, medan
vi tysta betraktade honom. Vattnet dröp ifrån honom,
bildade en pöl vid hans fötter och rann i bukter över
kajutgolvet. Vi kunde höra Jackson, som gått ut för att
köra bort våra malajiska sjömän från kajuttrappans in-
gång; han svor hotfullt i det smattrande ösregnet och
människor rörde sig häftigt på däck. Vakterna, som
halvt skrämts från vettet genom att se en otydlig, spöklik
gestalt hoppa över relingen rakt utifrån natten, hade alar-
merat hela besättningen.
Jackson återkom med förargad uppsyn och med vat-
tendroppar glittrande i hår och skägg och. Hollis, som
med den yngstes överlägsenhet låtsades vara likgiltig
för det hela, sade utan att röra sig: »Giv honom en torr
sarong — giv honom min: den hänger i badrummet».
Karain lade dolken på bordet, med handtaget inåt, och
mumlade några ord med halvkvävd röst.
»Vad är det>, frågade Hollis, som icke kunnat upp-
fånga orden.
»Han ber om ursäkt för att han kommit med vapen
i hand», sade jag förvirrat.
>»En ceremoniös usling. Säg honom att vi förlåta
en vän... under en sådan natt», ropade Hollis. »Vad
står på?»
Karain drog den torra sarongen över sitt huvud, fällde
den våta till golvet och steg så ut ur den. Jag pekade
mot länstolen — hans länstol. Han satte sig stelt. En
kort rysning skakade hans kraftiga kropp. Han blic-
kade ängsligt bakom sig; vände sig, som för att tala med
oss, men stirrade endast på ett besynnerligt blint sätt,
och såg sig igen om. Jackson röt: » Håll noggrann vakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
