Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33
räkenskaperna. Efter att sedan i tur ha skakat hand
med var och en av oss under djupaste tystnad, nedstego
de en efter en i sin båt och läto ro sig tillbaka till stran-
den, sittande, nära varann med hängande huvuden. De
gyllne broderierna på deras jackor skimrade bländande
grant, medan båten gled fram över det lugna vattnet,
och icke en av dem blickade en enda gång tillbaka. In-
nan solnedgången hade de mullrande skyarna i häftigt
anlopp erövrat kullarnas toppar, och vältrade sig sedan
ned över de inre sluttningarna. Allting försvann för vår
syn; mörka, virvlande dimmor fyllde viken, och mitt
ibland dem svängdes skonaren hit och dit av de nyck-
fulla vindkasten. Ett enstaka åskslag dånade så våld-
samt, att vi nästan väntade att det skulle spränga hela
det omgivande berglandet i stycken och ett varmt regn
sänkte sig över oss likt en störtflod. Vinden dog ut. Vi
flämtade i vår tillstängda kajuta, svelten strömmade ned-
för våra ansikten. Viken fräste som om den varit i kok-
ning; regnet föll i lodräta strålar, tunga som bly. Det
piskade däcket, skvalade längs bommarna, gurglade,
snyftade, plaskade och sorlade i den dödssvarta natten.
Hollis låg utsträckt på en av dragkistorna, naken till
midjan, med slutna ögon, och orörlig som ett utplundrat
lik; vid hans huvudgärd knäppte Jackson på guitarr, och
gäspade i suckar ut ett sorgligt kväde om hopplös kär-
lek och ögon som liknade stjärnor. Då hörde vi plötsligt
att några häpna röster uppe på däcket skreko mot var-
andra genom regnet. Hastiga fotsteg ljödo ovanom våra
huvuden, och Karain visade sig i kajutans dörr. Hans
blottade bröst och hans ansikte glänste i ljuset. Hans
sarong hängde våt kring hans ben och i den vänstra han-
den bar han sin dolk. Lockarna stucko fuktiga fram
under den röda duken och hängde över hans ögon och
kinder. Han stapplade besinningslöst in och blickade
sig om likt en förföljd. Hollis vände sig plötsligt och
öppnade ögonen. Jackson slog med sin flata hand över
SA ge lg ÅR aa NETA RN LE FLER. AA HR
Va ry rp nrg ASOS TRA E
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
