Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
händer, deras fotsteg — och hans röst! ... Nära NA!
I mitt öra! Jag kände hans närhet ... Hans andedräkt
strök över min nacke. Jag hoppade upp med ett skrik.
Omkring mig: sovo männen lugnt. Jag sprang till havet.
Han sprang vid min sida utan steg, viskande, viskande
gamla ord — viskande i mitt öra med sin välkända röst.
Jag hoppade i vattnet; jag sam till er, med min dolk
mellan tänderna. Jag flydde, beväpnad — för en visk-
ning, en andedräkt — till er! Tag mig med till ert land!
Den gamle vise mannen är död, och med honom makten
av hans ord och besvärjelser. Och jag kan icke förtro
mig åt någon. Ingen! Det finns ingen här, som är till-
räckligt trogen och tillräckligt vis! Endast bland er,
ni vantrogna, försvinner min ångest som dimman för
dagens öga.»
Han vände sig mot mig.
»Med er vill jag fara!» ropade han med tillbakahållen
röst. »Med er, som känner så många av oss. Jag vill
lämna detta land — mitt folk ... och honom — där!»
Han pekade med darrande finger på måfå över sin
axel. Det var pinsamt för oss att bevittna våldsamheten
i denna ouppdagade olycka. Hollis stirrade stint på ho-
nom. Jag frågade vänligt: —
>Var finns faran?»
»Överallt utanför detta ställe», svarade han dystert.
»Överallt där jag är. Han väntar mig på vägarna, under
träden, på den plats, där jag sover — överallt, utom
här!»
Han såg sig omkring i den lilla kajutan, på de målade
bjälkarna, på skottens slitna fernissa; han såg sig om-
kring, som om han anropat hela denna ruskiga, ovana
omgivning, detta oordentliga virrvarr av besynnerliga
saker, som vittnade om ett för honom ofattbart liv —
för ansträngning, för makt, för strävan, för otro — den
vite mannens starka liv, vilket går fram omilt och oemot-
ståndligt vid randen av det yttersta mörkret. Han
Far be NA 4 dv rd Ng Mary bil RU Tal
ART Sf JO RE pp RTR OR Kr RA re rt drar REA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
