Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VI
Hollis blickade småleend? ned i skrinet. Han hade
nyligen gjort ett besök i hemlandet. Sex månader hade
han varit borta, och återvänt till oss just i tid för taga
del i denna sista tripp. Vi hade aldrig förr sett detta
skrin. Hans händer kretsade kring det och han talade
ironiskt till oss; men hans ansikte var så allvarsamt,
som om han uttalat en mäktig besvärjelse över dess
innehåll.
» Var och en av oss», sade han, med pauser, som på
något sätt verkade ännu mer utmanande än själva or-
den — »ni måste medge att var och en av oss varit
förhäxad av någon kvinna... Och... vad beträffar
vänner... som svikits... Nåja!... fråga er själva...»
Han tystnade. Karain stirrade. Ett doft buller hör-
des uppifrån däck. Jackson sade allvarligt:
» Var icke så brutal och cynisk!»
»Ah! Ni vilja ej bedraga», sade Hollis sorgset. »Ni
skola få se... Denne malaj har i alla fall varit vår
vän...»
Han upprepade flera gånger tankfullt, »Vän... ma-
laj. Vän, malaj», som om han vägt orden mot var-
ann. Därefter fortsatte han litet livligare: —
»En duktig karl — på sitt sätt en gentleman. Vi
kunna ej, så att säga, vända ryggen åt hans förtroende.
Malajerna äro lätt påverkade — endast nerver, som ni
veta — därför...»
Han vände sig direkt till mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
