Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karain: ett minne - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
»Du känner honom bäst», sade han i affärsmässig
ton. »Tror du att han är fanatisk — jag menar myc-
ket sträng i sin tro?»
Djupt förvånad framstammade jag att jag icke trodde
det.
»Jag frågar därför att det gäller ett porträtt — en
graverad bild», mumlade Hollis hemlighetsfullt, i det
han vände sig mot asken.
Den innehöll ett par trådrullar, ett nålbrev, ett mörk-
blåit sidenband, en fotografi i kabinettsformat, vilken
Hollis i smyg betraktade, innan han lade den på bor-
det med ansiktet nedåt. En flickas porträtt kunde jag
se. Bland en brokig mängd småsaker såg jag dessutom
en blomsterbukett, en liten vit handske med många
knappar och en tunn bunt omsorgsfullt hopbundna
brev. Vita människors amuletter! Talismaner och
trollmedel! Trollmedel, som hålla dem upprätta eller
som kröka deras ryggar; som ha makt att komma en
ung man att sucka eller en gammal man att le. Mäk-
tiga ting, vilka framkalla glada drömmar eller sorgliga
tankar; som komma hårda hjärtan att mjukna och
kunna härda ett vekt till oböjligt stål. Himmelska gå-
vor — jordiska ting...
Hollis grävde om i asken.
Under detta ögonblick av väntan föreföll det mig som
om skonarens kajuta skulle fyllts med en osynlig rörelse
— som av lätta andetag. Alla de andar, som drivits ut
från den vantrogna Västern — av människor, vilka an-
se sig vara visa och starka och trygga — alla de hem-
lösa andarna från en otrogen värld — skymtade plöts-
ligt fram omkring Hollis” gestalt, som böjde sig ned över
skrinet. Alla de älskliga, förvisade skuggorna av dyr-
kade kvinnor, alla de sköna och bräckliga vålnaderna
av ideal, dem man hyllat och glömt, dem man tjänat
och förbannat; alla de fördrivna, förebrående andarna
av vänner, dem vi beundrat, litat på, förtalat och svi-
kit, lämnat döda vid vägen — de tycktes alla söka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
