Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idioterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
| |
|
|
|
90
Vem var det som hädade en natt vid själva kyrkdörrn?
Var det jag? ... Jag endast grät och bad om förbarman-
de... och jag känner förbannelsen varje ögonblick av
dagen — jag ser den omkring mig under natten. Jag
måste hålla dem vid liv — taga vård om min olycka
och min skam. Och han ville komma. Jag bad honom
och Himlen om förbarmande... Nej!... Sen skola vi
se... Han kom i kväll. Jag tänkte vid mig själv: ”Ah!
igen" ... Jag hade min stora sax. Jag hörde honom
repa... Jag såg honom närma sig... Jag måste —
måste jag? Så tag då!... Och jag stack honom i stru-
pen just ovanför bröstbenet... Jag hörde honom icke
ens sucka... Jag lämnade honom stående... Det var
för en minut se’n. Hur har jag kommit hit?»
Madame Levaille darrade. En kall rysning lopp längs
hennes rygg och längs de tjocka armarna, och kom
henne att sakta stampa där hon stod. Det skälvde i
hennes breda kinder, längs de tunna läpparna, bland de
gamla, pålitliga ögonens vinklar och vrår. Hon stam-
made:
»Du eländiga kvinna— du drar skam över mig! Ja-
väl! Du liknade alltid din far. Hur tror du det skall
gå med dig... i den andra världen? Uti denna... Vil-
ken olycka!»
Hon var alldeles het nu. Hon kände det som om
hon brunnit invärtes. Hon vred sina svettiga händer —
och plötsligt började hon med hast söka sin stora sjal
och paraply, febrilt, utan att kasta en blick på sin dot-
ter, som stod mitt i rummet och betraktade henne med
en kall och frånvarande min.
>» Ingenting värre än i denna», sade Susanne.
Hennes mor, som stod med paraplyn i handen och
sjalen släpande på golvet, stönade tungt.
»Jag måste gå till prästen», utbröt hon passionerat.
»Jag vet ju ej ens om du talar sanning! Du förskräck-
liga kvinna! De komma att finna dag, var du än är!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
