Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En civilisationens utpost - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vita männens sovrum. De voro endast försedda med var
sin säng och ett moskitonät. Det grova golvet var i ett
brokigt virrvarr överstrött med de vita männens
tillhörigheter: öppnade, halvtömda koffertar, trasiga
klädespersedlar, gamla skodon, alla de smutsiga och
söndriga föremål, som på ett underligt sätt samla sig kring
oordentliga människor. Ett stycke från husen fanns ett
annat slags boning. Där sov under ett högt och lutande
kors den man, som hade varit med om begynnelsen till
allt detta, som hade planerat och övervakat
uppbyggandet av denna civilisationens utpost. Hemma hade han
varit en målare utan framgång, som tröttat ut sig med
att på fastande mage jäkta efter ryktbarhet. Tack vare
inflytelserik protektion hade han slutligen fått en
anställning här. Han hade varit stationens förste chef. Makola
hade med sitt vanliga »jag sade ju det» likgiltigt sett
den företagsamma artisten dö av feber i det nyss
färdigbyggda huset. Därefter levde han en tid ensam med sin
familj, sin bokföring och de onda andar som regera
under ekvatorn. Han trivdes väl tillsammans med sin gud.
Kanske hade han gjort sig honom bevågen genom ett
löfte om att under tidernas lopp ge honom flere vita
män att driva sitt spel med. I alla händelser fann
direktören för det stora affärsbolaget, då han anlände i
en ångbåt som liknade en sardinlåda med ett påbyggt
platt skjul, att allt på stationen var i god ordning och
att Makola som vanligt var lugn och flitig i sitt arbete.
Direktören lät uppresa korset över det första ombudets
grav och utnämnde Kayerts till hans efterträdare.
Carlier utsågs till hans andra man på platsen. Direktören
var en verksam och hårdhjärtad man, som ibland (men
endast helt omärkligt) kunde falla in i bister
skämtsamhet. Han höll ett tal för Kayerts och Carlier, uti vilken
han utpekade för dem deras stations lovande utsikter.
Den närmaste affärsplatsen var belägen omkring
trehundra mil därifrån. Det erbjöds dem, sade han, ett
exceptionellt tillfälle till utmärkelse och förtjänst. Att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
