Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En civilisationens utpost - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ha erhållit denna utnämning var för nybegynnare en
stor ära. Kayerts blev nästan rörd till tårar av
direktörens vänlighet. Han skulle, sade han, göra sitt allra
bästa för att bliva förtjänt av det smickrande
förtroende som visats honom, etc. etc. Kayerts hade varit
anställd i telegrafstyrelsen och förstod att uttrycka sig
korrekt. Carlier, en underofficer vid kavalleriet i en armé
som skonats från krig genom skyddet av många
europeiska stormakter, var mer oberörd. Om det fanns
tillfälle till förtjänst, så mycket bättre; och medan han
kastade en vresig blick över floden, skogen och de
ogenomträngliga snår, som tycktes utestänga stationen från
den övriga världen, muttrade han mellan tänderna »Vi
få väl snart se».
Nästa dag, efter det några packar kattun och några
lådor matvaror avlastats, avreste sardinlådsångbåten, för
att icke återkomma på sex månader. På däcket stod
direktören och lyfte på hatten för de båda agenterna,
som nedifrån stranden svarade med att vifta med sina.
I det han vände sig till en av kompaniets äldre
tjänstemän, som var på resa till högkvarteret, sade han: »Se
på de fånarna där! De måtte vara tokiga därhemma, då
de kunna skicka mig dylika exemplar. Jag bad de
lymlarna plantera en köksträdgård, bygga nya förrådshus,
inhägnader och en ny brygga. Jag kan slå vad om att
ingenting kommer att bli gjort! De komma ej att veta
hur de skola börja med någonting. Jag har alltid ansett
stationen invid denna flod för onödig, och de passa just
för den!»
»De komma att rätta sig efter omständigheterna där»,
sade den erfarne gamle med ett lugnt leende.
»I alla händelser är jag nu av med dem för sex
månader», genmälte direktören.
De två männen sågo ångbåten försvinna bakom
flodböjningen och gingo sedan arm i arm uppför stranden
och återvände till stationen. De hade en helt kort tid
vistats uti detta stora och öde land och då alltid varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
