Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En civilisationens utpost - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Makola stod tyst och oberörd. »Jag — jag — skall —
jag», stammade Kayerts. »Du djävul!» tjöt han.
»Jag gjorde det bästa för er och bolaget», sade Ma-
kola lugnt. ’»Varför skriker ni så? Se på den här be-
ten.»
»Jag avskedar dig! Jag skall anmäla dig — jag vill
icke se på beten! Jag förbjuder dig att röra dem! Jag
befaller dig att kasta dem i floden! Du — du!»
»Ni är mycket röd, Mr. Kayerts. Om ni hetsar upp
er så i solbaddet så får ni feber och dör — liksom den
första chefen!» förklarade Makola med eftertryck.
De stodo orörliga, intensivt betraktande varandra,
som om de med ansträngning skulle blickat över enor-
ma avstånd. Kayerts darrade. Makola hade ej menat
något annat än det han sagt, men hans ord tycktes Kay-
erts fulla av olycksbådande hot! Han vände sig häftigt
om och gick mot huset. Makola drog sig undan i skö-
tet av sin familj; och betarna, som lämnats liggande
framför magasinet, sågo mycket stora och dyrbara ut i
scelskenet.
Carlier kom tillbaka till verandan. »De äro alla borta,
eller hur?» frågade Kayerts med dämpad röst från var-
dagsrummets bortersta hörn. »Du fann ingen enda av
dem? »
»Åhja», sade Carlier, »jag fann en av Gobilas folk
liggande död framför hyddorna — med genomskjuten
kropp. Det var det skottet vi hörde senaste natt.»
Kayerts kom hastigt ut. Han fann sin kamrat dystert
stirrande på betarna, som lågo borta vid magasinet på
andra sidan gårdsplanen. En stund sutto de båda tysta.
Sedan relaterade Kayerts sitt samtal med Makola. Car-
lier sade ingenting. Vid middagen åto de mycket litet.
Knappt ett ord utbytte de den dagen. ’En stor tystnad
tycktes ligga tung över hela stationen och pressade ihop
deras läppar. Makola öppnade ej dörren till magasinet;
han tillbragte dagen med att leka med sina barn. Han
låg raklång på en matta utanför sin dörr, och hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
