Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En civilisationens utpost - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
ål honom — ville icke alls själv ha det. Och han bör-
jade resa på sig med en plötslig känsla av trygghet. Men
innan han ännu stod fullt upprätt, föll en vardaglig tan-
ke honom in, som åter bragte honom till förtvivlan.
Han tänkte: ’»om jag denna gång ger efter för den sol-
datskurken, så skall han igen i morgon — och dagen
därefter — och var dag — på samma förskräckliga sätt
komma fram med andra pretentioner, trotsa mig, pina
mig, göra mig till sin slav — och då är jag förlorad!
Förlorad! Ångbåten kommer kanske ej ännu på flera
dagar — kanske kommer den aldrig. Han darrade så
att han måste sätta sig ned på marken igen. Han kände
alt han icke kunde, icke mera ville röra sig. Han var
alldeles förvirrad av den plötsliga känslan av att befinna
sig utan alla utvägar — av att finna att livet och döden
i ett ögonblick hade blivit lika svåra och fruktansvärda.
Plötsligt hörde han den andre skjuta undan sin stol,
och han reste sig med förvånande lätthet. Han lyssnade
förvirrad. Skulle han springa igen? Till höger eller
till vänster? Han hörde steg. Han rusade åt vänster,
gripande om sin revolver och i samma ögonblick, tyck-
tes det honom, stötte de våldsamt ihop. Båda skreko
till av häpnad. En häftig explosion, en röd blixt, tjock
rök; och Kayerts rusade, blind och bedövad, tillbaka,
och tänkte: jag är sårad — det är slut med mig. Han
väntade att den andre skulle komma om hörnet — för
att njuta av hans ångest. Han grep tag i ett av takstö-
den — »Allt slut!> Så hörde han ett bullrande fall på
andra sidan av huset, som om någon hade tumlat hu-
vudstupa över en stol — så tystnad. Ingenting vidare
inträffade. Han dog icke. Endast hans skuldra kändes
som om den blivit illa vrickad, och revolvern hade han
tappat. Han var vapenlös och hjälplös! Han avvaktade
sitt öde. Den andre mannen gav icke ett ljud ifrån sig.
Det var visst en krigslist. Han smög sig på honom nu!
Från vilken sida? Kanske tog han sikte just denna mi-
nutl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
