Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En civilisationens utpost - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
göra det, stjälpte sin vän över ända och sprang över
verandan in i sitt rum. Han stängde dörren, ryckte till
sig revolvern och stannade flämtande. Inom mindre än
en minut sparkade Carlier ursinnigt på dörren och tjöt:
»Om du inte hämtar fram sockret, så skjuter jag dig
som en hund. Nå, hör du — ett — tu — tre! Lyder
du inte? Jag skall visa dig, vem som är herre här!»
Kayerts, som trodde att dörren skulle störta in, kröp
ut genom det fyrkantiga hål, som tjänstgjorde som fön-
sler i hans rum. Nu var sålunda hela husets bredd emel-
lan dem. Men den andre var tydligen icke stark nog för
att få sönder dörren, och Kayerts hörde hur han började
löpa runt omkring huset. Då gav han sig också till att
springa på sina svullna ben. Han sprang så snabbt :han
kunde, gripande om revolvern, och knappast ännu med-
veten om vad som stod på. Han såg först Makolas hus,
så magasinet, floden, klyftan och de låga buskarna; och
därefter detsamma en gång till vid sitt andra varv om-
kring huset. Så skymtade allt detta ännu en gång förbi
honom. Denna samma morgon skulle han icke ha kun-
nat röra sig en aln utan att stöna. ;
Men nu sprang han. Och han sprang snabbt nog för
alt hålla sig utom sikte för den andre mannen.
Sedan då han, svag och förtvivlad, tänkte: »Innan jag
hunnit avsluta nästa varv dör jag», hörde han den andre
snava tungt och så stanna. Han stannade också. Han
var vid bakre, och Carlier vid främre sidan av huset,
liksom nyss förut. Han hörde honom svärjande kasta
sig i en stol, och plötsligt gåvo hans egna ben vika, och
han gled ned i sittande ställning, med ryggen lutad mot
väggen. Hans mun var kruttorr och hans ansikte dröp
av svett och — av tårar. Vad betydde det hela? Han
trodde att det var en ohygglig inbillning; han föreställde
sig att han drömde, att han höll på att bli galen. Men
efter en stund återvann han sin fattning. Vad var det de
grälade om? Sockret! Hur absurt! Han skulle ge det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
