Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En civilisationens utpost - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
»Ångbåten! Ångbåten! De kunna ej se! De vissla
efter signal från stationen! Jag går att ringa i klockan.
Gå ner till landningsplatsen, Sir. Jag ringer.»
Han försvann. Kayerts stannade. Han blickade upp-
åt, dimman rullade fram över hans huvud. Han såg sig
omkring som en man, vilken förlorat sin väg, och han
fick sikte på ett mörkt, korsformigt föremål, som av-
tecknade sig emot dimmans rörliga vithet. Då han be-
gynte stappla emot det, ringde stationsklockan i häftig
klang sitt stormande svar på ångarens otåliga rop.
Verkställande direktören för det Stora Civiliserings-
bolaget (vi veta ju nu att civilisationen följer handeln
åt) steg först i langå och förlorade därvid ögonblickligen
ångaren ur sikte. Dimman var nere vid floden synner-
ligt tjock; ovanför, vid stationen, ringde klockan oav-
låtligt.
Direktören ropade högt emot ångaren:
»Ingen har kommit ner för att möta oss; det måste
vara någonting på tok här, fastän klockan ringer! Det
är bäst att ni komma med!»
Och han begynte streta uppför den branta stranden.
Kaptenen och maskinisten följde efter honom. Medan
de klättrade uppåt lättade dimman, och de kunde se sin
direktör ett gott stycke framför sig. Plötsligt sågo de
honom häftigt rygga tillbaka, ropande till dem över sin
axel: »Spring, spring till huset! Jag har funnit den ene
av dem. Spring, sök den andre!»
Han hade funnit den ene av dem. Och till och med
han, mannen med de mångskiftande, brokiga erfaren-
heterna, blev något bragt ur fattningen genom sitt fynd.
Han stod och famlade i sin ficka efter en kniv, medan
han betraktade Kayerts, som hängde vid en läderrem,
fäst vid korset. Han hade tydligen stigit upp på gra-
ven, som var smal och hög, hade bundit remmens ända
vid korsets arm, och därefter hoppat ned. Hans tår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
