Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
139
överväldigande den än var, icke var att lita på. Elegant
och massiv satt han i drawingroom”’et, strök sig med
knoppen av sin käpp mot de stora tänderna och talade
i timtal med tjocka, småleende läppar (han sade ingen-
ting som kunde anses obehagligt eller anstötligt) talade
på ett egendomligt opålitligt, retsamt sätt. Hans panna
var allför hög — alldeles ovanligt hög — och under den
satt den raka näsan insjunken mellan de skägglösa kin-
derna, vilka i en jämn rundning flöto ned till en haka,
som var formad lik ändan av en snösko. Och i detta
ansikte, som liknade ansiktet hos ett fett och medvetet
ondskefullt lindebarn, glimmade ett par kloka och ge-
nomträngande, misstrogna svarta ögon. Han skrev ock-
så vers. Just en åsna. Men den skara män, som häng-
de sig vid ändarna av hans stora frackskört, tycktes
upptäcka underbara ting i det han sade. Alvan Hervey
ansåg det vara affektion. De där artisterna äro på det
hela taget så affekterade. I alla fall var det högst pas-
sande — och därför nyttigt för honom — och hans hust-
ru föreföll att tycka om det, som om hon också skulle
avvunnit denna intellektuella beröring någon särskild,
nemlighetsfull fördel. Hon tog emot sitt blandade, men
alltid fashionabla umgänge, med en slags hög och tung
grace, som var helt och hållet egendomlig för henne och
vilken hos främlingar uppväckte opassande och var-
andra motsägande erinringar om en elefant, en giraff,
en gazell; om ett gotiskt kyrktorn, om en förvuxen än-
gel. Hennes torsdagar började bli ryktbara inom deras
värld, och deras värld tillväxte stadigt, erövrande gata
efter gata. Den omfattade också Någons trädgård, en
Crescent, ett par Skvärer.
Sålunda levde Alvan Hervey och hans hustru i fem
lyckliga år vid varandras sida. De lärde småningom
känna varandra tillräckligt väl för alla de praktiska be-
hoven i en dylik existens, men de voro icke mer för-
mögna till verklig intimitet, än två djur som äta under
samma tak och ur samma krubba i ett luxuöst stall.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
