Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Hans längtan blev stillad och övergick till vana; och hon
hade ernått det hon önskade — att slippa bort från för-
äldrahemmet, att få hävda sin individualitet, att få röra
sig inom sin egen krets (så mycket finare än föräldrar-
nas), att ha sitt eget hem, och sin egen andel av männi-
skornas aktning, avund och bifall. Tyst och fåordigt
gjorde de sig förstådda av varandra, likt ett par försik-
tiga konspiratörer i en lönande komplott, ty de voro
båda oförmögna av att betrakta ett faktum, en princip,
eller en övertygelse annorlunda än i ljuset av deras egen
fördel. Hand i hand gledo de fram över livets yta i en ren
och kall atmosfär — likt två skickliga skrinnare, vilka
till åskådarnas beundran skära figurer i den tjocka isen,
och föraktfullt ignorera den dolda strömmen därunder,
den starka och rastlösa strömmen, livets djupa och ald-
rig tillfrusna ström.
Alvan Hervey tog två gånger av till vänster och en
gång till höger, vandrade längs två sidor av en skvär,
i vars mitt en grupp tama träd stodo i respektabel fån-
genskap innanför ett järngaller, och ringde på sin dörr.
En tjänarinna öppnade. Det var en mani hos hans
hustru att endast hålla kvinnliga tjänare! Medan flic-
kan tog emot hans hatt och paletå, fällde hon ett ytt-
rande, som kom honom att se på sitt ur. Det var fem,
och hans hustru var ännu ej hemma. Det låg ingenting
ovanligt däri. Han sade »Nej, intet te», och steg uppför
trappan.
Han gick utan att snava. Blanka mässingskäppar glän-
ste hela vägen uppför den röda mattan. Vid den första
våningens avsats stod en marmorkvinna, från huvud till
fot anständigt höljd i stendraperier, och sköt fram en
rad livlösa tår till piedestalens kant, medan en på måfå
utkastad, styv, vit arm bar upp ett knippe ljus. Han
hade artistisk smak i sitt hem. Tunga, uppfästade gar-
diner dolde halvmörka vrår. På de dyrbara, pressade
tapeterna hängde skizzer, akvareller, gravyrer. Han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
