Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
triumf. Ingen skulle ha frågat därefter. Han sökte trösta
sig med att försjunka i betraktelser över den enda av li-
vets realiteter, vilken människornas ihärdiga ansträng-
ningar aldrig hade förfelat att maskera i frasernas skim-
rande dräkt. Och ingenting lånar sig så mycket åt lög-
nen som döden. Om hon ändå skulle dött! Man skulle
sagt honom vissa givna ord med sorgsen röst, och han
skulle med välavfattad behärskning gett passande svar.
Sådant hade upplevats många gånger förr. Och ingen
skulle han fäst sig därvid. Om hon ändå skulle dött! Löf-
tena, skräcken, hoppet om evigheten angå endast den
multnande kroppen; men livets otvivelaktiga behag till-
hör den levande, friska människan. Och det var livet
som angick honom: en sund och angenäm existens, som
var ostörd av för mycket kärlek eller för mycket sorg.
Hon hade gjort intrång däri, hon hade vanställt det-
samma. Och plötsligt gick det upp för honom, att han
måtte varit tokig, som gift sig. Det var att alldeles för
mycket ge bort sig själv, att — om än blott för ett ögon-
blick — bära sitt hjärta på tungan. Men alla människor
gifte sig ju. Var då hela mänskligheten galen?
Slagen av denna överraskande tanke blickade han upp
och såg framför sig — till vänster, till höger — män som
sutto och betraktade honom med vilda ögon — kunska-
pare från en likgiltig värld, som trängde sig fram för att
spionera på hans bekymmer och hans förödmjukelse!
Det var outhärdligt! Han reste sig hastigt och ikring
honom hoppade också de andra upp. Han stod stilla
mitt i rummet, som om deras flinkhet skulle gjort honom
modlös. Ingen undanflykt! Han kände någonting som
liknade förtvivlan. Alla måste få veta av det! Tjänarna
måste få veta det redan i kväll! Han skar tänderna...
Och han hade aldrig märkt, aldrig gissat någonting.
Alla skulle få veta det! Han tänkte: Den kvinnan är ett
vidunder, men alla skola komma att anse mig för en gal-
ning. Och medan han stod stilla mitt bland de stela val-
nötsmöblerna. kände han en så våldsam ångest, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
