Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
145
jämnställas med de raffinerat bittra förnimmelser, vilka
uppväckas av en spark eller ett piskslag.
Han kände sig sjuk — kroppsligt sjuk — som om han
skulle ha smakat på någonting vämjeligt. Livet, som
varje förnuftig och behärskad människa borde kunna
glädja sig över, föreföll honom för en sekund eller två
alldeles outhärdligt. Han tog upp papperet från golvet
och satte sig ned med en önskan att tänka igenom situa-
tionen, att förstå varför hans hustru — hans hustru! —
skulle lämna honom, skulle kasta bort aktning, bekväm-
lighet, frid, anständighet, ställning i samhället — kasta
bort allt detta för ingenting! Han satte sig ned för att
tänka ut den dolda logiken i hennes handling — ett
tankearbete, som kunnat lämpa sig för fristunderna i
ett dårhus. Och han föreställde sig sin hustru i varje
förhållande, utom i det enda, grundläggande. Han tänkte
på henne såsom en väluppfostrad flicka, såsom hustru,
såsom en bildad person, såsom hemmets härskarinna,
såsom lady. Men aldrig för ett ögonblick tänkte han
sig henne helt enkelt såsom kvinna.
Därpå genomströmmade en ny våg, en våg av förödmju-
kelse, hans själ, och lämnade ingenting kvar däri, utom
en känsla av oförtjänt förnedring. Varför skulle han ut-
sättas för en sådan ohygglig skandal! Den tillintetgjorde
alla framgångar i hans tidigare, stadgade liv genom sin
blotta sanning, som var lika effektiv och orättvis, som
någonsin en smäåädelse. — Hela hans förflutna var för-
stört! Dess nederlag var avslöjat, ett otvetydigt neder-
lag å hans sida, för hans förmåga att se, att värna, att
förstå. Det kunde ej förnekas; det kunde ej bortförkla-
ras, ej överskylas. Han kunde icke slå sig till ro och se
lugn ut. Åh -— om hon ändå skulle ha dött!
Om hon ändå skulle ha dött! Han tänkte med avund
på en så respektabel förlust, så fullkomligt fri från varje
anstrykning av misslyckande, att icke ens hans bästa vän
eller värsta fiende kunnat erfara den ringaste känsla av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
