Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
ma omkring honom i de klara speglarna, emot honom
samma åtbörd av tillbakavisande och fasa.
Han blickade förgäves hit och dit, likt en man, som i
förtvivlan söker efter ett vapen eller ett gömställe, och
förstod till slut att han var avväpnad och instängd av en
fiende, som utan förbarmande skulle slå honom ända till
hans blottade hjärta. Han kunde ej få hjälp från något
’ håll, eller ens gå i rådslag med sig själv. Ty genom den
plötsliga stöt han erhållit, hade de känslor som han visste
att han i enlighet med sin uppfostran, sina fördomar och
sin samhällsställning borde erfara, blivit så uppblandade
med ovana, verkliga och fundamentala känslor, som
ingenting veta om trosbekännelse, samhällsklass eller
uppfostran, att han var oförmögen att klart skilja mellan
det som var och det som borde vara, mellan den oförlåt-
liga sanningen och det falska skenet. Och han kände in-
stinktivt, att han ingen användning hade för sanningen.
Något slags fördöljande är en nödvändighet, då man icke
kan förklara. Ty det kan man naturligtvis icke! Vem
skulle lyssna därtill? Man fick helt enkelt lov att be-
vara sig utan vank eller lyte, för att få behålla sin plats
i livets front.
Han sade till sig själv: »Jag får lov att söka genom-
leva det så gott jag kan», och började spatsera av och an
i rummet. Men huru? Vad skulle han göra? Han
tänkte: »Jag reser bort — nej, det gör jag ej. Jag skall
modigt gå det till mötes.> Och efter detta beslut kände
han sig betydligt gladare till sinnes. Han tänkte på att
han skulle få en stum och lätt roll att spela, ty det var
inte troligt att någon skulle ha lust att samtala med ho-
nom om den där kvinnans avskyvärda beteende. Han
sade till sig själv att anständiga människor — och han
kände icke några andra — icke tyckte om att tala om
dylika ogrannlaga ting. Hon hade gått sin väg — med
den där osunda, feta journaliståsnan. Varför? Han
hade varit för henne allt det en man bör vara för sin
hustru. Han hade gett henne en god ställning — hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
