Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
delade hans framtidsutsikter — han hade oföränderligen
behandlat henne med stor konsideration. Han överblic-
kade sitt uppförande med en slags dyster stolthet. Det
hade varit oklanderligt. Men varför hade hon då lämnat
honom? För kärlek? Profanation! Någon kärlek
kunde det ej vara med däri. Skamlös passion? Ja, pas-
sion! Hans egen hustru! Store Gud!... Och det när-
mare skärskådandet av hans husliga olycka slog honom
med en sådan skam, att han i nästa ögonblick över-
raskade sig med att sätta i fråga, om det ej vore mer
värdigt att sprida ut den tron, att han hade för sed att
slå sin hustru. En del män göra ju det... och allt var
bättre än den snuskiga sanningen. Det var klart att hans
liv sedan fem år tillbaka varit fläckat ... och det var allt-
för skamligt! Hellre vad som helst! Vad som helst!
Brutalitet ... Men han övergav den tanken, och började
i stället tänka på skilsmässodomstolen. Men trots hans
aktning för lag och sedvänjor föreföll den honom icke
som en passande tillflykt för en värdig sorg. Den tedde
sig snarare som en mörk och oren håla, till vilken män
och kvinnor släpades av ett vidrigt öde, för att sedan
löjligt vrida sig inför den obevekliga sanningen. Sådant
borde icke tillåtas! Den usla kvinnan! Gift... under
fem år... och han hade aldrig märkt någonting! Icke
en enda gång intill denna sista dag... då hon helt lugnt
gav sig i väg. Och han utmålade för sig själv hur alla
hans bekanta skulle slå sina huvuden tillhopa för att få
det avgjort, om han under hela denna tid varit blind,
galen eller bedårad. En sådan kvinna! Han blind!...
Ingalunda. Kunde då en renhjärtad man föreställa sig
en sådan uselhet? Naturligtvis icke. Han drog ett djupt
andetag. Detta var den hållning han skulle antaga; den
var nog så värdig; den gav honom övertaget och han
kunde ej annat än anse, att den var fullt moralisk. Han
längtade uppriktigt efter att få se moraliteten (i hans
egen person) triumfera inför världen. Och vad henne
angick — henne skulle man glömma, Må hon bli glömd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
