- Project Runeberg -  Fredlösa historier /
164

(1924) [MARC] [MARC] Author: Joseph Conrad Translator: Karin Hirn With: Yrjö Hirn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hemkomsten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

164

»Vad väntade du dig av en sådan som han? Han hör
ju ej ens till vår klass — han är en utböling... Hade
det ej varit för mina pengar... du hör?... för mina
pengar, så skulle han ej veta vart han skulle vända sig.
Hans släkt vill ingenting ha med honom att göra. Den
uslingen hör ingenstans hemma. Han är naturligtvis an-
vändbar, det är därför jag... Jag trodde du skulle ha
förstånd nog att se det... Och du... Nej, det är otroligt!
Vad sade han åt dig? Bryr du dig ej om vad männi-
skorna säga — finns det intet inflytande i världen, som
kan hålla er kvinnor tillbaka? Tänkte du aldrig på mig?
Jag bjöd till att vara en god make för dig. Var jag ej
det? Säg mig — vad har jag gjort?»

Överväldigad av sina känslor tog han om sitt huvud
med båda sina händer, och upprepade vilt:

» Vad har jag gjort? ... Säg mig! Vad?...»

»Ingenting», sade hon. :

»Aha, där ser du... du kan icke...» började han, i
det han triumferande återtog sin promenad. Men som
om han plötsligt slungats tillbaka mot henne av någon-
ting osynligt, vände han sig om och ropade förtvivlad:

»Vad i vida världen väntade du att jag skulle göra?»

Utan ett ord gick hon långsamt mot bordet, satte sig
ned, stödde sig mot armbågen och skuggade ögonen med
handen. Och hela tiden observerade han henne upp-
märksamt, som om han väntat att i någon obevakad rö-
relse finna ett svar på sin fråga. Men han fann ingen-
ting, han kunde ej fånga en skymt av hennes tankar.
Han tvang sig att övervinna sin lust att skrika, och sade
efter en stunds väntan med bitande hån:

»Väntade du att jag skulle skriva narraktiga verser,
eller sitta och betrakta dig timmar igenom — eller tala
om din själ? Du borde ha vetat att jag ej var av den
sorten... Jag hade bättre att göra. Men om du tror att
jag var alldeles blind...»

Han märkte med ens att han kunde erinra sig ett antal
betydelsefulla detaljer Han påminte sig en mängd olika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 14 15:27:30 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fredlosa/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free